Genom dimman | Kit - Ord på Ord

Genom dimman
12 mar 2010 15:16

Dimman har lättat.

I fredags var jag på en föranställningsintervju. Jag hade på mig högklackat och mascara och kände mig självsäker och stark och alldeles för lång. De ringde tillbaks på lördag och ville ha in mig på riktig anställningsintervju.

I måndags var jag på egen begäran på ett annat ställe där jag varit på intervju innan. Ett dagis, där folk hade shorts och koftor och jag kände mig varm och glad och alldeles vuxen.

Jag fick en vecka på mig att komma med besked till dagiset. Min intervju med företaget där man har kostym på sig är inte förrän slutet av mars.

Hittills har jag mest jobbat med att undervisa vuxna. Tycker om att undervisa vuxna.

Från och med första april ska jag bli dagisfröken. Jag! Dagisfröken!

Jag gick och vägde och vägde alternativen mot varandra. Skrev en lista. Ett tag såg det bara ut som en lista med motsatser: vuxna/barn, kostym/vardagskläder, jobba sena kvällar och helger/jobba 9-6 mån-fre...

Försökte sova. Somnade fyra på morgonen; vaknade åtta och kunde inte somna om. Pratade och pratade och pratade om besluten. Om alternativen.

Tittade lite på osäker timlön för prestation mot garanterad månadslön. På att tävla mot sina kollegor om studenter gentemot att jobba i en positiv, familjär atmosfär.

Fattade mitt beslut.

Och nu är jag dagisfröken. Eller. Jag ska åka ner (två och en halv timme) och skriva på kontraktet imorgon. Vi ska titta på lägenheter. Om två veckor flyttar jag.

Jag kommer sakna lilla staden vid havet. Jag kommer sakna mina studenter. Åh, vad jag kommer sakna dem! Åh, vad avskeden tär på mig, redan nu.

Åh, vad mycket som väntar där mellan Kyoto och Osaka. I utkanten av stora staden. Där, där väntar ett helt nytt liv, med helt nya utmaningar, helt nya erfarenheter, och vänner jag ännu inte träffat.

Fortfarande höljt i dimma, men nu vet jag i alla fall att jag har en trygg hamn att sikta mot. Jag har en inkomst, och jag kommer ha en bostad också. Snart. Hoppas jag.

Resten - resten får bli ett äventyr!

Jag älskar äventyr.

Tillbaka till sidans topp