Kit
Alla jag är
5 sep 2010 16:52Jag är så många nya människor här.
Jag är lärare. Jag är "fröken". Jag är en stor och gammal och helt pålitlig vuxen, en såndär som jag trodde alla vuxna var när jag var liten.
En såndär som jag inte egentligen känner mig som, men när jag har alla små som tyr sig till mig och lyssnar på mig och kallar mig för sin fröken så får jag väl se till att vara det.
Jag är storasyster.
Min lillasyster är bara tio år yngre än jag, och vi träffades i verkliga livet först igår, men jag håller henne i handen och tar henne genom de vimlande massorna och förbi de svindlande höga byggnaderna och de blinkande ljusen och till ställen hon blir glad av att besöka.
Jag talar om för henne att man får gråta, men att man aldrig ska ge upp. Jag berättar en hemlighet för henne - en såndär vuxensak, en sån som man blir så mycket friare om man verkligen förstår: du kan alltid ångra dig.
Du kan alltid välja att göra något annat. Så länge du inte är fastlåst bakom galler så finns det alltid nya vägar att gå.
Inte för att det är enkelt eller kanske till och med bra, men det är en lättnad att leva med den insikten. Handlar det om jobb eller studier eller till och med kärlek så kan man alltid välja om.
Jag är kreativ, jag är glad, jag är en vän, jag är den som skriver vykorten, jag är den som bringar folk samman och ger dem en gnutta mod eller insikt ibland.
Och ibland känner jag att - kanske är det så att det finns en mening med mig, i alla fall. Jag skulle kunna göra så mycket mer, men när jag är fröken och storasyster och vän och jag kan vara där med en kram och torka bort tårarna och framkalla ett litet leende...
Kanske är det tillräckligt. Att det är bättre med mig än utan, för några människor.
