Kit

Sträcka mig efter Henne

4 nov 2010 10:48
Hon är Därborta, så långt borta, men jag tror jag har bestämt mig för att dra henne till mig.

För ett par dagar, en långhelg, om hon har tid och lust och allt kan ordna sig.

Jag hoppas allt kan ordna sig.

Helst av allt skulle jag tillbringa alla mina långa, lediga dagar runt nyår med henne. Men flygpriserna dubblas då, härifrån, och hon är säkert upptagen.

Men i februari - en extra ledig dag, en helg, kanske fyra dagar. Om hon kan ta sig ifrån allt hektiskt och intensivt i sitt liv för så länge.

Jag har fortfarande inte... vi har fortfarande aldrig pratat om det. Om det är något mer mellan oss än bara att vi är som vi är. Ständigt i kontakt, till glädje och stöd och iver för varandra.

Bjuder jag över henne nu bjuder jag över henne som vän. Längre än så kan jag inte tänka. Men det är långa månader till februari, och något kanske brister innan dess.

Något kanske bär.

Något kanske händer då.

Men inget händer alls om jag inte kan få ur mig inbjudan. Och det är inte lätt, för - jag har gjort det förut, och fått det gjort för mig, av vänner. "Jag saknar dig. Jag vill träffa dig. Jag kan köpa en flygbiljett."

Det är inte riktigt samma sak som att skicka ett par böcker eller en mix-CD (eller ens en signerad CD av en artist vi båda älskar, som hon gjorde). Det är lite mer.

Jag känner mig kall och pirrig när jag tänker på det. Jag har tänkt på det ett tag, nu. När ska jag våga sträcka mig efter henne?

««

[bläddra]

»»

Kommentarer

tantannica: (4 nov 2010 11:25)
NU!

Kit: (4 nov 2010 13:54)
tantannica:

NU är ett så skrämmande ord ibland. Det skulle ju avgöra allt...! (Eller i alla fall påbörja ett avgörande.)

tantannica: (4 nov 2010 14:21)
Yes! Vad väntar Du på Du har ju redan formuleringen klar "Jag saknar dig. Jag vill träffa dig. Jag kan köpa en flygbiljett." Frågan är ju bara när vill hon komma? Lycka till!

Monchichi: (4 nov 2010 14:24)
Hon kanske också tycker att ordet nu är främmande och läskigt. Och då får ni sitta på varsitt ställe och sakna varandra. jag tycker att du textar ett meddelande och kollar hur landet ligger. Kram

kummin: (4 nov 2010 14:37)
Det stämmer töntigt ofta att det enda vi ångrar är det vi inte gör. Bjud in henne!

Kit: (4 nov 2010 15:44)
tantannica:
Väntar kanske på att vara ordentligt vaken? På att kunna skriva ett mail som är formulerat så att det... funkar? Kanske. Eller så kanske jag väntar på att vara säker?

Monchichi:
Det... är faktiskt mycket möjligt. Vi umgås mer med varandra än med någon annan just nu, vad jag vet, även om det är via chat och Skype och mail. Och det är klart att vi saknar varandra, efter att vi hade så fruktansvärt kul ihop när vi väl kunde träffas här i verkligheten. Och jag vill bjuda över henne för att gå på ett evenemang som jag vet att hon älskar lika mycket som jag, så det är inte som att jag har ont om skäl att göra slag i saken. Men. Men, men, men. Dessa känslor. De är mer än bara lite förvirrande, och det gör det svårt för mig att göra något alls!

kummin:
Jag har tagit de flesta av mina livsbeslut med just det i tankarna! Det är inte som att det kan skada att ta ett till? Men. Timingen, stämmer den nu? Hur vet man sånt?

Och alla ni som kommenterat - ni vet inte hur underbara jag tycker att ni är, och hur glad det gör mig att ha en massa pepp bakom mig!

Det kommer, jag lovar. Orden är på väg, jag kan känna dem virvla runt i hjärtat och leta efter rätt ordning att fara ut i.

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar: