Kit

Ord över sömn

6 sep 2011 23:50
Väljer ord över sömn och sitter med glädjelängtan och spridda impulser till att göra allt jag tänker på att jag ska göra sen.

Det där som jag vill göra, men som försvinner när det finns ett till kapitel att läsa i någon av böckerna som följer med hem, eller nya bilder att klicka sig igenom på internet, eller nyheter att läsa.

Jag har en bok som skulle kunna lära mig mycket om hjärnans anatomi och funktioner, jag har en lärobok i kinesiska med CD, jag har vykort jag kan skriva och pennor jag kan rita med, men inget av det blir det något av. Inte ikväll.

Däremot har jag jobbat och simmat och gjort min vanliga japanskinspirerade svenska bento-lunchlåda och såklart pratat med Käresta över Skype.

Så jag är glad. Fast jag inte hinner allt. Jag är glad för att jag har Käresta, fast jag saknar henne så att det värker i hela bröstet. Jag ler av att tänka på henne, men genast minns jag att hon inte finns där, att jag inte kan pressa läpparna mot hennes nacke eller vira armarna runt hennes skuldror eller luta mitt huvud mot hennes och viska att jag älskar henne. Det är en gnagande glädje, en underbar saknad - något som gör mig hel på samma gång som det viktigaste i mitt liv fattas mig varje dag.

Sådana är mina dagar. De går under drivande septembermoln och långsamma sensommarkvällar och hyllor med böcker och barnskratt. Snabbt går de, men inte snabbt nog, trots att det aldrig finns tid nog för allt. Inte ens till sömn, eftersom jag väljer ord över sömn idag också.

Det som får mig att välja sömn är att jag ibland drömmer om henne, om att vi är tillsammans. När jag vaknade imorse var det med minnet av hur vi hittade en ung katt som kom in i vårt hus, och jag mindes kattens nyfikna lenhet och hur naturligt det var att det var vi, och huset, och - sen var jag tvungen att skynda, skynda för att hinna med bussen.

Det som får mig att välja sömn är att jag när jag vaknar kan räkna ner en siffra. Imorgon kommer jag att kunna tänka "88", och veta att det är åttioåtta dagar kvar tills jag får träffa henne. Bara åttioåtta, oändliga åttioåtta.

Men först måste jag sova, och därför lämnar jag alla mina ord, alla mina distraktioner, och lägger mig ner tills sömnen kommer på kattungetassar.

Tillbaka till sidans topp