lejonhjärta
från det ena till det andra
17 dec 2009 17:08Just nu är allt lite upp och ner men det är okej. Det får vara lite upp och ner ibland. Jag tittar ut genom fönstret på kyrktornen som tornar upp sig, på stjärnan som hänger i fönstret och julgranen som tindrar utanför och jag ser Hunden som ligger på favoritplatsen och sover. Det är fint.
Inatt var jag koffeinhög och jag läser på wikipedia att det är omtvistat huruvida koffein kan ha en urindrivande effekt eller inte. Det är inte omtvistat hos mig kan jag erkänna. Note to self; drick inte någon form av koffein om du planerar att somna inom 6-8 timmar eller om du inte vill bli sådär otroligt kissnödig i ett antal timmar. Klockan blev ett, blev två, blev tre och ögonen blev inte alls sömngrusiga och allting gick på helvarv i kroppen. Jag spenderade natten med att läsa, skriva, snurra, väcka Hunden, städa, diska och spela Håkan-låtar i huvudet, samma energi, samma tempo som jag hade i kroppen. Tur att jag har så mycket annat rus i kroppen att jag inte behöver koffein. Tack och hej till det liksom. Någonting annat jag ska sluta med är faktiskt godis och nej, det handlar inte om vikt (faktiskt). Jag tycker egentligen inte att godis är särskilt gott men det är ändå så lätt att det följer med hem efter jag har handlat och sedan äter jag det mest för att jag faktiskt måste äta sådant som jag har köpt, av samvetsmässiga skäl. Fast igår när jag tittade igenom kvittot kom jag på att det faktiskt är dags att sluta; jag brukar tycka att jag inte har råd med exempelvis god juice från Brämhult men jag kan utan problem köpa nötter för 30 kronor? Ytterligare bekräftelse fick jag igår kväll när jag hade ätit upp en del av nötterna och lite choklad och hade så ont i magen och mådde så illa att jag höll på att kräkas. Så nej, inget mer koffein och inte heller något godis. Istället ska jag prioritera att köpa sådant som jag aldrig tycker mig ha råd med, som god juice eller något gott bröd.
Jag känner mig så väldigt insnurrad i allting just nu. I mig själv och i andra. Jag vet inte vad det beror på, kanske att det snart är dags att ta tåget härifrån och landa i någonting annat, jag vet inte. Jag vet inte riktigt vart hösten försvann, eller vart sommaren försvann. Eller, jag vet inte ens vart de senaste åren försvann någonstans. Ibland skulle jag vilja börja om med precis allting, då skulle jag ha varit mer medveten om allting som hände. Och förändrat mer istället för att bara ha låtit allting glida ur händerna på mig. Nu såhär i efterhand ser jag hur dåligt jag mådde, hur jag blev någon annan, och hur otroligt befriande det är att vara någon annanstans nu. Att jag är mig själv igen.
Nästa vecka är det jul och det känns verkligen olustigt. På ett sätt hade jag velat stanna här och bara varit jag och Hunden, det hade inte gjort mig någonting, men alla de där måstena och bordena tog över, det här året också.
Jag har börjat radera lite och förändra och det känns bra. Jag gillar mig själv när jag är den jag är och inte den jag förväntas vara. Det är nog lite annorlunda för de andra att jag inte är som jag alltid ha varit, att jag gått ur den bekväma välbekanta rollen och är någon annan. Någon som faktiskt inte orkar prata om ingenting och så om lite mer ingenting och om ännu lite mer ingenting när det är så uppenbart att så många av oss skriker inombords. Jag har tröttnat och om de tröttnar på mig så är det faktiskt helt okej. Jag är hellre den jag är med få människor än någon annan tillsammans med massa människor.
244 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge lejonhjärta en ros
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge lejonhjärta en ros