lejonhjärta
dagens skiftningar
21 jun 2010 22:46Förmiddag; andlös ångest, vridandes fram och tillbaka och den stora hopplösheten. Som det stora havet, som stormar in och gör att det inte går att se någonting. Eller någon. Den förlamade sorgsenheten tillsammans med paniken, att glömma bort hur det är att andas.
Eftermiddag; kvalmigheten i att vara en människa utan någon trygg punkt (inte ens i hjärtat), där huden känns alldeles för trång och för stor på en och samma gång. Allting handlar om att välja rätt, att gräva ner sig eller gräva till slutet av tunneln för att det måste, bara måste, finnas någonting som är värt att gräva sig till.
Kväll; cykla snabbt, barbent, att andas går per automatik och tankar behövs inte, har inget utrymme när blicken vilar på mörk asfalt och knastrigt grus. Att landa, alldeles ensam men hel ändå, i vatten. Som omsluter, lindrar. Och gör mig alldeles viktlös, med tankar, med kilon. Att ligga på rygg i en stor sjö, höra andningen och se himlen blåsa förbi.
Det är en tröstande tanke att känna att ingenting är för evigt, att små skiftningar, små krusningar på ytan räcker för att vända vindarna.
Samt; att sorgen inte är jag. Det är bara en del av allt som finns inuti.
244 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge lejonhjärta en ros
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge lejonhjärta en ros