vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

lejonhjärta

heartbeat

27 aug 2010 23:38
I dag ogillar jag internet och alla möjligheter som det innebär. Just precis nu känns internet mer som stora björnfällor som slukar mig snarare än oändliga möjligheter att finna någonting spännande. Jag vill inte trilla över ord och bilder som får mig att trilla bakåt, i tiden, i fåtöljen. Jag känner mig viktlös; att allting har makten att slunga omkring mig. Förändra den jag är, den jag var. Hur saker och ting faktiskt var, förr.

Hur jag önskar att jag inte hade varit en del av vissa människors liv så att de inte hade någon möjlighet att återberätta mig, min historia. Att det bara hade varit tystnad och ingenting från alla dessa människor. Att jag hade varit ingen. Jag skulle vilja leva om mitt liv ibland. Jag undrar om jag hade gjort det annorlunda? Om jag hade varit annorlunda?

Om jag, till och med, hade varit bra?

Ändå kan jag inte lita på att trilla förbi platser där jag vet att ord och bilder gömmer sig. Det känns som om jag bevittnar min egen begravning när jag ser bilder från förr och läser ord från idag. Internet gör att jag inte kan fly även om jag adressändrar till andra sidan landet; allting följer med. Eller så är det jag som medvetet flyttar med saker och ting som jag egentligen vill, borde, måste lämna bakom mig. Som jag någon gång har lämnat bakom mig men så finns det tillfällen där timmarna är för långa och reflexerna tar överhanden.

Återigen är jag omgiven av kartonger med kaosartat innehåll. Trots att jag är väldigt organiserad och kontrollbehovsmänniska i övrigt försvinner allt det när det gäller flyttkartonger eftersom de är en omöjlighet att organisera utifrån krav nummer ett: att en person med hyfsad god fysik ska kunna bära den ensam samt krav nummer två: att flyttkartongerna ändå ska rymma så mycket som möjligt; därför ger jag oftast upp så fort jag ser allt som ska packas. Jag tycker inte om att packa ner några böcker och för tyngdens skull placera sängkläder i samma kartong. Lika barn leka bäst; jag vill ha kartonger som är fyllda med enbart böcker så att jag prydligt kan notera BÖCKER respektive SÄNGKLÄDER utanpå. Det gör det hela mycket enklare ifall jag inte kan sova för att jag undrar över vart den nya duken från Indiska tog vägen; jag kan kliva upp och med barfota fötter och sömnigt huvud leta fram kartongen märkt med TEXTIL och kontrollera. Kontrollera, kontrollera igen. Somna. Eller somna om, i bästa fall. Jag hoppas att heltidsarbete och frisk luft kommer att medföra att några av mina mindre enkla egenskaper försvinner, att de inte orkar med att hålla samma tempo.

Jag längtar efter att upptäcka nya skogar. Träningskläderna är beredda, jag är beredd. Frisk luft och blodsmak, djupa andetag och puls i öronen. Springa bort alla bekymmer, springa bort alla sorger. Över stock och sten, glömma de som har älskat och älskats, mellan granar och tallar, förbi alla som sårat och sårats, springa till stigen tar slut, blunda för alla de jag saknar. Den kalla, friska luften väntar på mig. Jag har sorterat halsdukar och vantar, letat rätt på mina stora täcken och vädrat dessa. Jag vet att mörkret kan komma att bryta ner mig långsamt men just nu längtar jag efter kyliga vindar, att gömma mig i halsdukar och krypa ner under varma täcken; bli alldeles omsluten och invaggad i värme.

I dag har jag känt mig förväntansfull inför det som väntar, nästintill otålig för att det är några få dagar kvar innan jag kan få börja, innan jag seglar härifrån och ser mig om i världen. Rå om mig själv, se vad som finns inuti och vad som behöver lagas för att jag ska kunna känna att jag mår BRA. Jag vet inte om det beror på att jag har lyckat sova i natt eller för att jag har ätit. Troligtvis är det ingenting av detta som har påverkat utan sällskapet; att få bli alldeles varm av energi och positiva ord och efter en stund börjar jag att tro på vännen i fråga; jag kommer givetvis att klara av att flytta till landet ingenstans och börja om på nytt och jag kommer att klara av arbetet som jag har blivit utvald till. Jag ser allting kristallklart och luften känns ny, hjärtat känns levande och jag känner mig stark. Nu är det eftervågorna som har börjat rulla in och jag vet inte längre vad jag känner; är jag förväntansfull eller livrädd?

Det finns en rädsla att jag inte kommer att kunna börja om på nytt, att det tomma oskrivna bladet kommer att vara lite nedklottrat i hörnen. Att jag bär med mig minnen och ord som jag inte vill, att det kommer att prägla mig trots att jag lämnar allting bakom mig för att se vem jag egentligen är under allt det där som jag borde och måste vara. Jag vill veta vem jag är när jag bara har mig själv. Jag vill leva mitt eget liv och inte påverkas av andras osanningar och föreställningar. Kan inte allting bara få vara, kan det inte bli stilla och ligga och vila? Allting kan dammas av senare, decennier framöver, när det inte längre känns sprucket i kanterna utan mer som ett fint minne som gör att ansiktet spricker upp i ett leende. Jag vill bara att allting ska vila, omslutas. Begravas.

Emellanåt känns det som om jag borde sluta skriva här. Det kanske vore bäst att sluta vika ut mitt hjärta offentligt för vem som helst att läsa. Jag blir skrämd över det jämna antalet läsare och skapar mitt eget persongalleri av de anonyma siffrorna. Jag undrar vilka som har hittat hit, vilka som läser? Tänker jag för länge på det vill jag trycka på radera, rensa bort. Som om ingenting skulle ha hänt bara för att jag suddar bort. Det fungerar inte i verkligheten och det fungerar inte i denna värld heller. Saker finns alltid kvar, det finns alltid små frön som har spritt sig och påverkar, bidrar till att någonting annat sätts i rullning.

- - -

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


eileen: (27 aug 2010 23:45)
Böcker packar man inte i kartonger, böcker packar man i papperskassar.

tantannica: (28 aug 2010 08:19)
Jag tittar alltid in hos Dig och läser. Vet inte vem Du är men Dina ord säger så mycket. Önskar Dig lycka till i livet! tantkramaromDig/Annica

lejonhjärta: (29 aug 2010 09:53)
eileen: det tror jag enbart skulle resultera i ett större antal trasiga papperskassar.

lejonhjärta: (29 aug 2010 09:54)
tantannica: tack, vad glad jag blir!

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

244 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge lejonhjärta en ros

lejonhjärta har skrivit om

tankerensning förändringen irritation Herr Ätstörning Relationer Hunden Familjelycka?

lejonhjärtas senaste Ord

» onsdag
21 aug 2013 21:56
» semester
5 aug 2013 12:26
» snart augusti
23 jul 2013 22:26
» Renoveringskaos
10 jul 2013 18:12
» fredag
14 jun 2013 22:45
» nödord
26 maj 2013 22:58
» Kära bullen, pt 2
15 maj 2013 14:11
» Kära bullen
14 maj 2013 20:25
» finfredag
3 maj 2013 19:38
» livet, alltså
5 apr 2013 14:08
» tisdag
19 feb 2013 20:38
» livet
6 feb 2013 15:14
» Söndag
20 jan 2013 13:04
» söndag
6 jan 2013 14:04
» torsdag
27 dec 2012 14:55

Dagens namn: Jonas, Jens
:: reklam ::