lejonhjärta
att bara vilja vara
17 sep 2011 12:17Vart ska jag ta vägen, åt vilket håll ska jag försöka vända mig i jakt på vila, om allting inom mig spricker och river när jag vaknar upp en solig lördagsmorgon, äter frukost utomhus i solen, vindstilla, vattnet runt hörnet, om jag inte ens kan hålla ihop det inre då, när ska jag någonsin, någonsin kunna
Skriva är terapi och någonstans därinne, väl synligt men jag försöker låtsas, stryka över, finns det hundratals meningar som ligger och väntar, faller sönder och byggs upp på nytt, som så mycket annat och jag sitter i ett hörn och försöker få ihop allting med telefonens tangentbord, den enda länken till terapin nu, som soffan i väntrummet
Telefonen som annars är på flygplansläge med ett illustrativt flygplan i vänstra hörnet som en påminnelse, som viskar om sms som aldrig kommer, om att det ligger en resväska hemma på mitt sovrumsgolv där jag kan lägga mig själv och mina kjolar och försvinna, passet ligger i närheten, vill stämplas, vill uppleva
Berlin, Köpenhamn, New York, varför gör jag bara inte när det inte känns som om någonting rotar mig här, eller är det tanken om flykt som gör att det känns så, jag vet inte, jag vet sällan varför saker känns längre, allting bränner och river och sårar och det går inte att skilja ur den ena känslan från den andra
Känslostorm, jag gillar storm, hur havet virvlar upp vågor och allting viker sig för det som är större och starkare men åh, att vara den som virvlas upp, den som viker sig, vara den som står mot det som är större och starkare
Känslolös, jag vet inte om jag vill ta klivet dit, roboten som är kall och klarar av allt det vardagliga genom att tänka och känna just ingenting, jag vet inte, förmodligen skulle jag känna mig lika ensam som nu fast utan förmåga att kunna formulera det
Nu, nu finns det ändå abcdefghalfabetet inom mig men äsch, att formulera läker inte, inte om jag inte gör någonting åt det jag formulerar men det kanske är dags att gör någonting av allt som finns, det finns tillräckligt med sorg för att skriva 800 sidor om det värsta som skett i ditt liv och nu har vi passerat högstadiet så nu är det på riktigt
Ond bråd död och händelser som forcerar fram känslor eller känslor som forcerar fram händelser och alldeles oavsett orsak och verkan blir det samma slut med människor med knivar i hjärtat, öppna eller dolda
Och alla nätter med min mun mot hans panna i någon form av efterlängtat lugn och en förhoppning om att kärlek kan vara tillräcklig
förändringsbar, kärlekens makt
men jag vet nu att kärlek inte är tillräcklig, kanske aldrig någonsin, och jag tänker att allting hade varit bättre om inte, om ingenting hade varit
Den där flykten till Köpenhamn, det hjälper inte att byta gata mot gata eftersom jag ändå flyttar med mig allt det inre även om jag lämnar flyttkartonger bakom mig, hela jag följer med, allt det sargade och allt som någonsin har funnits, känts och tänkts, det är bara att den allt för sällan uppkomna distraktionen ersätts med andra dofter och blinkande gatuljus
244 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge lejonhjärta en ros
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge lejonhjärta en ros