lingula

fusion

3 nov 2009 22:05
Jag märker att det snurrar lite mindre i huvudet när man skakar på det. Den uppenbara nackdelen är bara att man ser rätt knäpp ut när man går och skakar på huvudet. Men ibland måste man.

Torsdagkvällens tänkta trevliga badmintontimme domineras av ett ovanligt publikt psykbryt. På planen bredvid våran är det ett par som ser så lyckliga ut tillsammans. Hon är snygg och vältränad, och jag tänker att hon är charly. Och under hela timmen av min galenskap tänker jag att hon kommer att skriva på ord om det där miffot hon såg på badmintonplanen bredvid hennes och jag kommer att erkänna att det är jag. Det är ingen viktig tanke, eller ens sann eller relevant, men den tar över i huvudet tillsammans med ett par andra och snurrar mig till dårskap.

Han hör fel, det är inte helt sällan det som utlöser allt. Det var någonting med fisk. Innan dess var det om inte bra så ändå okej. Men i ett slag vänder det, ilskan och frustrationen tar över min kropp som ett illamående och jag hånar och föraktar honom öppet. Han kan inte ta det, som vanligt, allt är som vanligt, på det dåliga sättet. Jag väljer att tolka hans tystnad som ointresse av min hela person och försvinner in i mig själv, där ett par tankar upprepas som ett mantra, snurrandes varv på varv i ett alldeles för litet huvud.

Jag blir passiv och sträcker mig bara ointresserat efter bollarna, som för att visa för honom hur hans ointresse av mig ser ut. Ska vi gå säger han men jag vill inte, hur vidrigt det än är att leva just där just då kan jag inte ge upp, det känns som om jag ger upp finns det ingenting kvar. Jag får en kram och går tillbaka mot planen.
Vrider på huvudet. Tankarna får bättre plats då, även om det är plågsamt och ansiktet förvrids. Hela kroppen vaggar, vrider sig som lilltufs när man ska duscha henne. Vrider sig bort ur tankarna. Det kan gå. Serva! Eller prata med mig! (Nej du skulle aldrig prata med mig, inte så som jag vill.) I spelet, liksom i huvudskakningarna, är de snurrande meningslösa platsupptagande tankarna inte lika plågsamma. Men man ser ju knäpp ut.

Jag hämtar mig. Men han får inte ta i mig. Och jag efteråt är jag trött och mår illa. Jag hatar mig.

Tillbaka till sidans topp