lingula
I-landsproblem DELUXE
11 jun 2011 08:50Varför? Livets meningslöshet slår mig redan innan jag sett fattigdomen i vitögat. Min vän, hon som gift sig med en kenyan och som har hjälpt mig, bjuder på middag. Hon var min bästaste bästis på mellanstadiet tills hon en dag inte väntade så vi kunde ta sällskap till skolan som vanligt, och i skolan hälsade hon inte ens. En 11-årings svek, livets första rejäla dumpning och fråntagandet av ens bekräftelsevärde. Det är många många år sen nu men när vi ses verkar hon återigen drabba mig med sin vänskap, och jag öppnar mig mer än jag kunde tro att jag skulle. Hon verkar desillisionerad, lycklig men med tomhet i ögonen när hon berättar om fattigdomen, om föreståndaren på barnhemmet som sålde leksakerna hon hade med sig och behöll pengarna. Jag vill inte riktigt bli sån.
Jag har resfeber upp över öronen och befinner mig mer kräknödig på toaletten än på något annat ställe. Jag vill bara krypa upp i famnen på E och sitta där hela sommaren, helt besparad nya intryck. Varför åkte du inte till Venezuela? Viskar ångesten rått i örat, som omväxling till "vem tror du att du är" och de ständiga tankarna på rån, våldtäkt och mord.
Jag är priviligerad, jag vet det, men ibland gör det ont att vara dum också. Förlåt. Det blir nog bra.
439 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge lingula en ros