lingula

Hoppsan, som mamma sa när jag ringde

20 mar 2013 09:12
De som följer mig minns kanske (troligtvis inte) min menslöshet i Kenya så när jag inte fick någon mens efter Peru så var det inget jag ifrågasatte, dum kropp bara. Hade ju lite mensvärk och sådär, var väl bara en fråga om tid. Levde vidare mitt dekadenta liv, konserter i helgen och därmed fest och supande till klockan fem på morgonen. Fantastiskt kul såklart. Fram till måndag morgon då jag för säkerhets skull skulle dubbelkolla med ett gravtest, som efter cirka fyra sekunder var knallpositivt och inte direkt ändrade åsikt under de följande minutrarna.

Mhm.
Enorm ångest, men talar med en fantastisk barnmorska på MVC som håller med mig om att i början får man ju missfall för vad skit som helst så om det hade tagit skada lär det visa sig. Hon tyckte jag skulle se tiden an och höra av mig antingen till MVC eller Sesammottagningen när jag bestämt mig för hur jag förhöll mig till detta nya tillstånd (lät nog något uppskärrad). Nu var det ju inte direkt bara en gång och E var fortfarande mycket orolig och läste studier och funderade över abort men jag diskuterade med min mor som sa samma sak som barnmorskan och jag tänkte på vad en barnmorska berättat när jag gick på MVC på gynkursen, att det fanns de som ältade en tidig fylla hela graviditeten och att jag då lovat mig själv att inte göra det (dock hade hade jag väl inte föreställt mig att jag skulle vänta två veckor efter beräknad mens med att testa mig, eller att jag under de två veckorna skulle ägna mig åt excessivt drickande. Nåja, det är ju lugnare nu än när jag pluggade).

Såhär i efterhand kan det verka som att jag levt lite i förnekelse, men det finns seriöst ETT tillfälle då det kan ha skett. I en "säker period" (hmpf) enligt min mensapp på smarttelefonen, för vi hade ju typ aldrig sex i Peru, vi delade ju rum med våra resekamrater alla nätter utom två (då det inte var "säker period" så vi använde kondom). Och att jag var dödstrött var ju inte så konstigt, flytt, nytt jobb, inga kompisar, och förra veckan kvällspendlade jag (3h ToR) alla kvällar till pluggestaden för att spela.

Planen var nästa år och det hade väl på flera sätt varit bättre men wtf, que sera sera. Det har ju gått sex veckor också så fortfarande dödshög missfallsrisk. Vilket gör att ni typ tre personer som ibland läser här och som känner mig i verkliga livet håller jävligt tyst. Se detta som ett förtroende;-)

Tillbaka till sidans topp