lingula
Den vemodiga delen av sommaren
20 aug 2013 19:47Det är pinsamt skönt när min mamma och syster lämnar stugan som de sista familjemedlemmarna och bara jag och E är här. Mamma har känts ovanligt speedad (eller är hon sån jämt?) och min syster gör mig stundtals galen, av frustration, ibland av oro (hon är 26 år, hon talar fortfarande inte om sin asperger, inga realistiska begrepp om vad hon klarar, drömmer om familj men träffar inget folk). Vi har semesterdagar som man inte minns, för man gjorde ju inget, men som är semester på riktigt. Sover, ligger länge i sängen och myser, har sex, äter, byter sängen mot filten ute och sexet mot en varsin bok, ibland läser vi upp stycken ur någon väntabarn-bok eller husdjursuppfödningsbok och funderar om framtiden. Sommaren är kort och semesterparadiset i det närmaste avfolkat, ett gäng pensionärer och tyskar håller ändå delar av turismhjulen lite rullande. Det är fantastiskt att kunna njuta av ett paradis såpass ostört, vädret är åt det höstiga hållet men inte mer än att vi har badat varje dag, men det känns som att den sena semestern gjort att hela semestern haft ett drag av vemodigt avslut med ett nedstängande sommarsverige. Och i år är det min enda sommarsemester, nästan min enda sommar då jag har jobbat mycket och bott i lägenhet med små fönster och utan balkong.
Det är fem år sedan vi bodde här i flera veckor och hämtade och lärde känna en liten valp som nu är en odräglig hund, osannolikt söt men ouppfostrad i koppel och med alltför stor lust att sätta efter vad vilt som må komma i hennes väg.
439 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge lingula en ros