mando
Ibland hittar jag formuleringar i böcker...
14 sep 2008 19:52"- Kärleken är en kär lek, Amelia, och ingenting annat. (...) Man måste ju förhålla sig lite öppen, vet du, och ta emot vad som erbjuds en; följa slumpens rörelser och njuta av lekens alla former.
- Men det är inte så enkelt som du framställer det, utbrast Amelia förtvivlat, det går ju inte att bara glömma bort allt man vet om människor eller låtsas som om man vore ensam i världen?"
(Faunen, Anna-Karin Palm, sid. 161.)
Vi har inte pratat med varandra, Indianen och jag, sedan den gången jag i telefon berättade för honom att jag hade träffat Finaste. Jag skrev till honom flera gånger strax efter det, men då han inte svarade gav jag upp. Sedan ringde han mig i vintras, men då hade jag ingen lust att prata med honom så jag svarade inte. Därefter berättade min vän att han hade frågat om mig, vad jag gjorde och hur jag hade det. Efter bröllopet nu i somras skickade jag ett mail till honom där jag berättade att jag och Finaste hade gift oss och att jag hade bytt efternamn och mailadress. Inget svar.
Det som hände mellan oss för ett par år sedan var att han avvisade mig med motiveringen att han älskade mig som en vän och att det var nog så. Att han varit nära mig ett flertal gånger på ett sätt som var bland det mest kärleksfulla jag har upplevt kunde han inte förklara. Mer än att kärlek finns i olika former. Jag tänkte att han var väl sån mot alla då. För att han var med många, det var ingen hemlighet för någon. Jag var iallafall tydlig med vad jag kände; att jag önskade mig mer tillsammans med honom. Men till slut tröttnade jag. Jag längtade efter någonting på riktigt, och efter någon som såg det som jag: att med kärlek kommer ansvar.
Nu undrar jag bara om det inte ändå var så att han blev lite besviken över att se mig försvinna in i en relation med någon annan?
Jag tror att han ville ha mig fri.
Det kanske var det enda sättet han kunde.
