mando
I kärleken dör vi aldrig?
13 okt 2009 21:12Ledsen att jag behöver skriva om det här.
Sedan jag fick barn har jag tänkt mycket på döden. Delvis för att vår grannes barn dog ungefär samtidigt, i cancer. Och så tänker jag på hur det skulle vara om knoen dog, jag kan inte låta bli fastän jag inte vill tänka på det. Men det går inte att föreställa sig. Han har inte funnits så länge men det känns ändå så självklart att han finns.
Och så tänker jag på hur det skulle vara om jag eller hans pappa skulle dö nu, hur extra ofattbart hemskt för dem som är kvar.
Idag träffade jag en kvinna jag känner, som har cancer. Hon har just fått återfall för tredje gången. Inget hår och så många tumörer att det syns utifrån.
Hon ville veta allt om knoen, och berättade att hon har börjat längta efter barnbarn.
Och nu gråter jag...