vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

mando

mando och amningen

18 feb 2010 17:14
När jag var alldeles nybliven mamma, Knoen var bara en månad gammal, så fick jag en utmaning (eller vad man ska kalla det) av Astrud. "Berätta vad du skulle ha velat veta mer om innan du fick barn, om ett halvår eller så!"

Jag har tänkt på det då och då, och kommer ju förstås på lite småsaker, mest av typen "det är bra att lägga en handduk över när man byter blöja så slipper man bli nerkissad", "ha allt hemma redan innan för man har inte så mycket lust och ork att åka och shoppa första två månaderna"... Ja, det finns ju hur många såna smågrejer som helst. Knappt värt att notera, liksom.
Men sen är det amningen.
Kommer inte ifrån att det är den stora grejen.

Min bild av amningen innan jag fick barn:
Det kan vara lite jobbigt i början, innan det kommit igång ordentligt. Mjölkstockning hade jag ju hört talas om, men det trodde jag var ovanligt. Amning är bra för barnet.
Överhuvudtaget visste jag inte särskilt mycket om amning, hade inte direkt pratat med någon om det, och inte funderat & tagit reda på så mycket själv heller. Hey, fokus var ju på förlossningen! Klarade man den skulle väl allt annat vara en baggis sen?!

Min bild av amning idag:
Jag skulle hellre göra om förlossningen tio gånger, än att vara med om de första två månaderna efter förlossningen, igen. Ni kan läsa lite om hur det var i ett tidigare Ord, "onda bröst", finns i mitt arkiv på september 2009. Fast där skriver jag nästan bara om det rent fysiska. Inte mycket om hur det påverkade mig psykiskt.

Panikångestattackerna.
Hur jag grät 4-5 timmar i sträck, hela kvällarna.
Hur jag hatade mig själv, hatade mitt barn, hade lust att skada både honom och mig själv.
Hur jag ibland inte kunde hålla i honom utan att få ångest.
Hur nedbrytande det var att känna det som att Knoen var min plågoande och inte mitt lilla älskade barn.

Med facit i hand borde jag ha slutat amma då. Inte varit så jävla duktig och kämpat på, härdat ut.
För vems skull?
Inte för min, det är ju uppenbart. Inte för Finastes, han måste haft ett helvete han med.
Och verkligen inte för Knoens.
Jag går inte på det där dravlet om att bröstmjölk är det bästa för barnet, längre. Och att man blir lugn och harmonisk av amning, både mamman och barnet alltså. Man får en tryggare anknytning, bla bla bla.
I HELVETE HELLER!!!
Knoen hade fått en fantastiskt mycket bättre start i livet om han hade sluppit höra sin mamma gråta och skrika av smärta under sina två första månader.
Sedan blev det ju bättre, efter att vi fått adekvat hjälp. Men mina känslor för amningen har egentligen inte förändrats, i grunden tycker jag fortfarande fruktansvärt illa om det, naturligtvis för att det har varit så jobbigt. Amning gör mig inte lugn och harmonisk för fem öre, snarare är det aggressivitet och äckel jag känner.
(Däremot älskar jag numera mitt barn, så den kopplingen har försvunnit med smärtan.)
Nu håller jag på att sluta amma, det är just nu bara en gång per dygn och målet är att sluta helt inom två veckor. Gärna så fort som möjligt, för jag LÄNGTAR!
Och jag har nu tagit beslutet att det inte blir någon mer amning för mig, även om det skulle bli fler barn. Och fler barn vill vi jättegärna ha. Det känns jätteskönt att ha tagit det här beslutet, och att min finaste finaste man stöttar mig helhjärtat i det. Aldrig mer!!
Det är en stor sorg i mig att de två första månaderna med Knoen "försvann" i en dimma av smärta, ångest och ledsenhet. Om vi får barn igen vill jag inte att en enda dag ska vara på det sättet - jag vill aldrig, aldrig mer känna att jag inte kan tycka om mitt barn på grund av någon dum jävla idiotisk amning!

Detta gör mig naturligtvis till en usel mor.
Och att jag kan med att säga öppet att jag inte tänker amma nästa barn för att jag HATAR att amma, visar ju bara vilket monster jag är.
Ett egoistiskt, okvinnligt monster som inte borde ha barn!!

Naturligtvis draget till sin spets, men det finns faktiskt en hel del människor i amningsnormens Sverige som blir oerhört provocerade och arga av mammor som VÄLJER bort amningen, trots att de KAN amma.
(Kan, förresten?, är det bara det rent fysiska som räknas?)
För i Sverige ska man amma.
Man ska helamma i 6 månader, sen ska man delamma i minst ett och ett halvt år till. Iallafall enligt statligt finansierade Amningshjälpen. Jag ger dock inte mycket för deras "råd" - jag ringde dem vid två tillfällen när det var som värst. Det de sa då var att jag hade fel teknik. Prova en annan ställning, och få barnet att gapa större. Jag försökte förtvivlat förklara att jag hade provat alla ställningar som fanns, och att han inte kunde gapa större! Kunde det inte finnas någon annan förklaring till smärtan? Nix, det var teknik det handlade om, "det hör jag ju direkt".
Nu är jag så fruktansvärt trött på att få deras och andras dravel upptryckt i ansiktet, och vill därför säga några saker:

1) Jag är en bra förälder. Lika bra som Knoens far, rentav! Och han har inte ammat en enda gång! (Med amningsfanatikernas logik så är ju alla pappor automatiskt sämre föräldrar, och alla mammor är "förälder nr. 1".)

2) Att inte amma skulle ha gjort hela vår familj mer harmonisk och välmående. Både min och Knoens hälsa och anknytning hade varit sjuhelsikes mycket bättre. Det hade bl.a. besparat mig och min familj ett antal panikångestattacker.

3) Att alla kan amma, och att det är mysigt att amma, är två av de största lögnerna man tutar i kvinnor.

4) Att man måste amma för att barnet ska må bra och inte utveckla sjukdomar, allergier, övervikt och psykiska problem är en ännu större lögn. Och dessutom FRUKTANSVÄRT SKULDBELÄGGANDE. (Det var ju därför jag trots allt härdade ut, jag ville inte vara en dålig mamma!)

*

Efter att jag fått barn har jag lärt känna ganska många nyblivna mammor, och vi har diskuterat amning i all oändlighet. Av tolv kvinnor jag känner som har ammat så har TVÅ haft en amning som de inte betecknar som "jobbig", på ett eller annat sätt.

Det, astrud, hade jag velat veta innan jag fick barn!
Med facit i hand så hade jag blivit hjälpt av att få höra andra berätta om vilket helvete amning kan vara. Och av att få höra att man inte MÅSTE amma, bara för att det kommer mjölk. Man måste inte ens pumpa, bara för att det kommer mjölk. Man får skita fullständigt i att det kommer mjölk.
För då hade jag slutat på studs, med gott samvete.


Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


astrud: (18 feb 2010 18:08)
Amningnormen är så extremt snäv och det är så dumt för det är så många som mår dåligt av den. Snäv åt alla håll: man ska amma, men inte för ofta och inte för länge och inte för mycket. Allt utanför ramen är fel ...

Jag tror som du att det är långt viktigare för familjen att man mår psykiskt bra än att man föder upp barnet på ena eller andra sättet. Toleransen för folks olikheter är så skrämmande liten emellanåt (hälsar hon som sprängt gränserna för vad som är "okej" åt andra hållet).

Skönt ändå att inför nästa barn ha kommit fram till hur ni ska göra <3

(sen vill jag bara tillägga att amningshjälpens mål är att hjälpa och stötta i alla amningsfrågor, inklusive i att sluta amma, och att föreningen består av helt vanliga mammor - de flesta inte sjukvårdspersonal eller så. det är en ideell förening - folk gör det här på sin fritid och helt utan ersättning - och inte alls statligt finansierad och precis som i alla föreningar finns det förstås både guldkorn och de som är mindre duktiga.)

lejonhjärta: (18 feb 2010 18:21)
det känns som att man alltid måste slåss mot en massa Måsten & Borden vad det än gäller men som nyblivna föräldrar känns det som att det är ännu mer Måsten & Borden kring hur man minsann ska göra för att barnet ska må bra.

jag tror att det är viktigt att hitta vad som fungerar och försöka att inte tänka så mycket på vad alla andra tycker och tänker, så det är jättefint och bra att ni har hittat ER väg inför eventuella syskon till knoen <3

och kram för en ärlig text!

hj: (18 feb 2010 18:36)
hata amningsfascister >:-E

Aurora: (18 feb 2010 19:55)
Det låter som en fruktansvärd erfarenhet. Så skönt att det snart är över. <3

Hjälp? Stjälp ...: (18 feb 2010 20:18)
Aktuellt blogginlägg: http://www.visomaldrigsasexist.net/2010/01/tuttforvirring.html -- står en hel del läsvärt om Amningshjälpen där. Läs även kloka Linna Johanssons blogg.

mando: (18 feb 2010 22:10)
astrud> Amningshjälpen får statligt stöd. Och tyvärr står det ingenting på deras hemsida eller i broschyren de delar ut på BB om hur man gör för att sluta amma. :-(

lejonhjärta, hj, aurora> Tack!! <3

Hjälp? Stjälp> Tack för länktipset, mycket intressant! Flaskmatning har helt klart sina poänger för jämställdheten, vilket också gick upp för min man när jag började prata om det här... Nu är han riktigt entusiastisk inför idén att dela på matningen, och att han då kan vara hemma med barnet i början! Han gillar att flaskmata med välling nu, både far & son tycker det är jättemysigt. :-)
Linna Johanssons blogg har jag läst litegrann också.

mando: (18 feb 2010 22:17)
astrud> Tack till dig med förstås <3

Jag har tänkt på det där med WHO:s rekommendationer om att amma fullt i 6 mån, och sen så länge som möjligt men minst 2 år... Grejen är ju att de ger rekommendationer till kvinnor i HELA VÄRLDEN - och det är klart att det är bra att amma mycket och länge i länder där man har brist på mat och rent vatten. Men här?!

astrud: (19 feb 2010 06:20)
Nä att amma är inte alls lika viktigt här eftersom vi har bra alternativ. Men, att vi har andra alternativ gör ju inte är det är mindre nyttigt att amma här.

Amningshjälpen söker om ekonomiskt bidrag varje år, så statligt stöd = ja. Men statligt finansierad skulle jag inte säga.

Tycker det är lite synd att just Amningshjälpen - som ju faktiskt hjälper väldigt många i amningsfrågor - får klä skott för alla problem och dumheter när det egentligen ligger på ett högre och större plan med brist på stöd och information inom vården och brist på tolerans hos folk i allmänhet.

(På hemsidan står faktiskt också om att inte vilja eller kunna amma samt lite, om än bara grundläggande, om flaskmatning.)

astrud: (19 feb 2010 06:21)
förresten har jag ett brev som blev klart och igenklistrat och frimärkat till dig härom dagen men som jag glömde posta. ska försöka stoppa det i lådan i dag. kramkram

mando: (19 feb 2010 07:01)
Fast en del av intoleransen står Amningshjälpen själva för, de som skriver på deras blogg "Amningsbloggen" gör mig mörkrädd ibland. De tycker bl.a att kvinnor ska bojkotta mammografi och amma istället... Och bedriver hetsjakt på kvinnor som valt att inte amma, som Linna Johansson t.ex. Att de inte är vårdpersonal och endast ger råd via telefon gör mig också väldigt skeptisk, särskilt när de två olika personer jag pratade med uttryckte sig så tvärsäkert!! Behöver jag nämna att de hade helt åt hekskotta fel? Det problemet vi hade, och som upptäcktes senare på Sjukhusets amnongsmottagning, informerar inte Amningshjälpen om någonstans trots att det enligt sjukhuset är jättevanligt! Och astrud, tyvärr har du fel här, de har ingen information på hemsidan om hur man kan trappa ner och sluta.
Och det som står om att "inte kunna eller vilja amma" handlar nästan bara om att inte kunna och vilken sorg det är... Blir väldigt konstigt för de som väljer bort amningen och letar information om det och om alternativen.

mando: (19 feb 2010 07:07)
Jag upplevde förresten inte alls att det var brist på stöd och information inom vården - tvärtom har jag fått jättebra och fin hjälp både på BB, amningsmottagningen och BVC. Det statliga stödet borde gå till att utöka amningsmottagningarna på sjukhusen istället för till en tveksam organisation som Amningshjälpen.

Kristin: (19 feb 2010 10:19)
Jag hade också en katastrofamning (som tillsammans med en katastrofförlossning renderade mig ett års terapi på BVC för att få till någon slags anknytning med min förstfödde) och jag känner igen mig så väl. Som tur var för mig uppfattade BVC ganska snabbt hur problematiskt det var och hjälpte mig inse och få till ett snabbt avslut och övergång till ersättning. Din punkt 4 är så smärtsam och så jävla sann.

astrudskan: (19 feb 2010 10:37)
Jag hoppar in här på fikarasten för att säga att ang senaste kommentarerna du skrivit håller jag med om en hel del, men inte om allt, men jag vill inte ta fokus från vad din text egentligen handlar om utan vill igen poängtera att det är jättebra att du skriver det här. det är precis sådant här, att man får se alla olika sidor av saker, som man behöver som blivande och nybliven förälder, för att veta att det kan vara på alla möjliga både bra och dåliga sätt.

(för egen del kände jag till den här biten, om att amningen kan vara helvetisk eller omöjlig, och att föda upp på flaska var för mig helt oproblematiskt då flera i min omgivning gjort det. oproblematiskt i teorin. sen kom kycklingen och i praktiken var det en helt annan sak med massor av känslor och svårt att hitta information etc. hon fick ju både ersättning och bröstmjölk första tiden.)

mando: (21 feb 2010 20:54)
Kristin> Tack för att du delade! <3 De här erfarenheterna behöver komma fram.

isis: (24 feb 2010 11:28)
sörplar i mig varenda liten stavelse. det är tråkigt att det på något vis tas för givet att alla nyblivna mammor ska amma sina barn, det är liksom ingen diskussion om något annat. då blir det ju så här fel när man av olika anledningar inte kan/vill amma. skuldkänslor och skit. jag hoppas att jag inte kommer skuldbelägga mig själv om amningen inte fungerar, jag hoppas att jag inte ska plåga mig själv för att det finns någon slags amningsnorm. tack för att du delat med dig av dina erfarenheter! kram.

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

mando
515 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge mando en ros

mando har skrivit om

Bakning känslor Barn Jobb Kärlek Gravid bröllop

mandos senaste Ord

» Mer om hårtvätt
30 apr 2013 22:39
» Pip
17 apr 2013 23:49
» Nån som provat NoPoo?
21 mar 2013 14:29
» I will if you will!
9 mar 2013 23:00
» Delar vidare det här
6 mar 2013 14:24
» Siena
23 feb 2013 23:13
» Mål-lös
24 jan 2013 17:05
» Fortfarande deppig mamma
5 jan 2013 08:50
» Säger som Anne
21 dec 2012 04:35
» Glad bebis men deppig mamma
1 dec 2012 01:03
» Tittar på foton
19 nov 2012 21:07
» Sparkade ut Jehovas
23 okt 2012 00:09

Dagens namn: Holger, Holmfrid
:: reklam ::