vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

mando

En liten bit på vägen. Någon väg.

5 jun 2011 22:39
Vi har nu kommit dithän att frågan börjar komma från olika håll: vill ni inte ha fler barn?
Knoen fyller snart två, jag fyller snart trettio. Jag brukar svara att vi inte känner oss stressade. Punkt.

Sanningen är den att jag inte känner mig stressad. Men däremot har jag en längtan och en önskan om åtminstone ett barn till. Och tiden går bara i en riktning, as far as we know. Och ju längre tiden går desto oftare tänker jag på det, och på att det sällan hjälper att skjuta upp saker. Såna här grejer fixar sig inte av sig själv trots undvikande, liksom. Man får ta tjuren vid hornen en vacker dag.

Sanningen är också den att jag är pretty fucking scared of en ny graviditet. Jag hade en jävligt jobbig graviditet förra gången, med mycket smärta, med mera, och lång sjukskrivning. Prognosen ser inte så bra ut. Dessutom hade jag, har jag insett efteråt, en depression under första året efter födseln. Mycket till följd av helvetes-amningen.
Men jag ska ju aldrig mer amma, så den biten behöver jag inte vara rädd för att återuppleva. ("Bara" att komma över traumat då alltså. ;)
Återstår då att vara rädd för:
FOGLOSSNINGEN. Smärtan, att inte kunna sova, att behöva hjälp med allt från att gå, vända sig, ta på kläder och skor, resa sig från toan goddammit.
Jag är livrädd för att göra det igen. Nu har vi ju dessutom en liten Knoe att ta hand om också. Ska hans stackars far få ta hand om oss båda?! HUR ska detta gå till?!

Jag vet inte. Det kanske är solen, värmen, sommaren. Men ibland känns det ändå lite som att jag håller på att närma mig en punkt där jag kanske eventuellt kan kalla mig redo.
Så redo man nu blir.

Helvete!

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


hj: (5 jun 2011 23:58)
Precis; hur ska man kunna veta hur det blir om man vågar sig på det en gång till? Det är ju ändå ens egen önskan, liksom?

mando: (6 jun 2011 07:03)
hj: precis. Det är lite som att bryta benet med flit - man har bara sig själv att skylla. Välja att bli skadad och handikappad igen? Hoppas på att det går över även en andra gång? Värt det?

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

mando
515 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge mando en ros

mando har skrivit om

Kärlek Jobb känslor Barn Gravid Bakning bröllop

mandos senaste Ord

» Mer om hårtvätt
30 apr 2013 22:39
» Pip
17 apr 2013 23:49
» Nån som provat NoPoo?
21 mar 2013 14:29
» I will if you will!
9 mar 2013 23:00
» Delar vidare det här
6 mar 2013 14:24
» Siena
23 feb 2013 23:13
» Mål-lös
24 jan 2013 17:05
» Fortfarande deppig mamma
5 jan 2013 08:50
» Säger som Anne
21 dec 2012 04:35
» Glad bebis men deppig mamma
1 dec 2012 01:03
» Tittar på foton
19 nov 2012 21:07
» Sparkade ut Jehovas
23 okt 2012 00:09

Dagens namn: Daniel, Daniela
:: reklam ::