Mini
Snart är det vinter.
25 nov 2012 23:59Jag längtar efter snö. Vit fluffig snö som dalar ner ifrån skyn och som lägger sig som mjuk bomull över allt som är brunt, skitigt och fult. Snöflingor som gnistrar och talar om att alla former är fina och bra, det finns ju inte en enda flinga som är den andra lik. Sägs det. Det gäller ju människor också. Inte ens tvillingar är ju helt lika. Jag inser att jag borde vara glad för det. Jag kommer aldrig träffa en man som är precis som han igen. Samtidigt så är det ju så stor del av honom jag vill ha. Var ska jag hitta den man som jag vågar tala om precis allt för och ändå känna att det är ok, var ska jag hitta honom vars ögon tittar på mig så levande så det känns som kärnkraft som strålar mot mig, in i mig och som laddar mig med kraft och energi. Jag är så otroligt rädd att jag inte kommer att hitta det igen. Jag träffar så många härliga människor (läs:män) men ingen som får mig att vilja öppna mig så som jag gjorde med honom. Han som sårade mig som ingen annan. Han som jag nu lagt bakom mig, men vars minne ändå lever. Han vars tårar inte biter på mig längre och som fått mig att fälla fler än jag trodde fanns. Jag vill hitta en med allt det goda han hade, minus det dåliga. Hur ska det gå till? Kommer jag hitta det?
Jag längtar så förtvivlat efter att krypa in i en famn och känna mig hemma. Efter att vara i en stund som kan få vara en evighet och ändå vilja att det ska fortsätta lite till, inte ta slut.
Jag vill äta räkost och knäckebröd, titta på stjärnorna och somna framför en brasa utmattad efter älskog. Gå ut i den rena vita snön, som dolt världens mörker under sina flingor och känna hur han tar lite i sin hand och lägger det mot min kind för att jag ska få känna hur sträv den känns mot min mjuka hud. Snart är snön här igen. Snart är det vinter.
