misan

no man is an island?

22 feb 2008 22:03

Tänk om jag är en ö. Just nu känns det som om jag är en ö. På riktigt, innerst inne.

Eller tänk om jag bara beter mig som en ö, fastän jag inte alls är en. Vad förskräckligt sorgligt det skulle vara, för tänk den ensamma utgång som väntar.

Liksom, tänk om jag undermedvetet väljer vänner som jag omöjligt kan komma nära, för att den vänskapen inte kommer att kunna bli så stark att den håller när det blåser. För att jag inte vill att den håller. Varför annars har jag inga gamla barndomsvänner kvar till exempel?

Och mitt envisa isolerande när jag är låg. Att jag inte vill prata med någon och stänger in mig i min lägenhet och kryper ihop under täcket med katten. Det är ju ganska långt ifrån att, ja, bygga broar.

Ett nytt (ö)liv i en anonym storstad lockar och känns inte längre det minsta skrämmande. Jag kanske är en ö egentligen.

««

[bläddra]

»»

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress: