misan

twentynine going on thirty

22 sep 2010 22:45

Om fyra månader fyller jag 30. Jag tror inte att jag kommer att få någon större 30-årskris, för det känns det som att jag har lite var och varannan dag ju. Det känns som att jag ligger 10 år efter med allt; kärlek, resor, jobb, studier.<br><br>Alla blir sambos runtom mig och här och där ploppar bebisar upp och så är det förlovningar och bröllop, annars är det åtminstone ett <i>gäng</i> långa förhållanden. Och så är det de som har pluggat sig till en examen på annan ort - eller ja, pluggat överhuvudtaget - och har hunnit komma tillbaka till stan och hittat ett riktigt jobb och det är de som har jobbat utomlands i flera år och har kommit hem igen och det är de som har rest utomlands och stannat där och börjat ett nytt liv.

Och så är det jag. Som bor kvar i samma stad, som fortfarande inte har lyckats få till ett förhållande, som inte har kommit någonstans på min tänkta yrkeskarriär, som inte har en massa roliga grejer att berätta om från spännande resor, som är precis samma som när ni senast såg mig, för tio år sedan. Det är därför jag inte gillar att träffa människor från förr, för att jag tänker att det syns på mig direkt att jag inte har kommit någonstans, att det verkligen står i pannan på mig.

Men allvarligt, 30, det är ju vuxet på riktigt (i min värld låter det i alla fall vuxet). Det var flera år sedan jag slutade räknas som ungdom på bussen och försäkringar och abonnemang som vänder sig till ungdomar är jag för gammal för och har varit det ett tag. Det är skitkonstigt, jag känner mig verkligen inte vuxen. (Jag trodde att man kände sig mindre trasig som vuxen till exempel...) Det hjälper ju inte heller att folk i allmänhet inte fattar att jag är 29, utan gärna drar av typ fem år. Är det för att jag beter mig barnsligt eller är det för att jag ser barnslig ut? Lilla Misan liksom.

Så länge jag är tjugonågonting så känns det inte så förskräckligt farligt, men när jag blir 30 finns det inga ursäkter. Jag skulle verkligen behöva att någon stoppade tiden så att jag kommer ifatt. Eller så får det hända väldigt mycket på fyra månader.

Tillbaka till sidans topp