misan
just ja, d-day
24 jan 2011 00:20Det gick bra att fylla 30, det blev ingen katastrof, som jag var rädd för med tanke på min allmänna status. Man kan kanske se det som en födelsedagspresent från Livet att det började lätta under dagen och gjorde så att den formella uppvaktningen (uppmärksamheten) från kollegor och familj (med pappa faktiskt) inte kändes så farlig.
På fikarasten på jobbet, när min chef gratulerade mig och lämnade över presenten alla på kontoret hade skramlat till, insåg jag att nästan alla runtom mig är äldre än vad jag är. Ha! Jag är yngst på kontoret - även om det bara rör sig om ett par år till de näst yngsta, så berättigar det liksom ändå att jag inte bor i hus och har familj än - och Stålmannen och Herr Banan och alla har fyllt 30 eller fyller 30 i år och de har inte börjat stressa mig med hus och familj än (tack!). Så det känns som om jag är min ålder ändå.
Jag kommer att ha fest nästa helg, trots allt. Det blir ingen stor grej, för det är jag inte på humör för (sällan, aldrig?), men jag skulle ångra om jag inte styrde upp något firande alls. Alltså, det är sådant här jag har ångrat förut, att jag INTE festade som en rockstjärna vid vissa tillfällen (typ studenten), men jag kände ju inte för det då, så då kan jag ju inte ha gjort det på något annat sätt?
853 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge misan en ros