misan
detta skulle egentligen handla om min födelsedag
22 jan 2013 22:34(inte om min pappa)
Det känns som om jag har hakat upp mig på det där med att få eller inte få presenter av min pappa, som om jag vore en bortskämd barnunge (det kanske jag är, helt enkelt). Men jag kan inte låta bli att tycka att det är lite konstigt att pappa kommer och firar min födelsedag utan att ta med sig ens en symbolisk present (och givetvis låtsades han som ingenting) när han ju kunde ge mig en julklapp i julas. Förklaringen är i och för sig ganska enkel, det är i slutet av månaden och lönen kommer inte förrän på fredag... men åh, det där med att <b>låtsas som ingenting</b>...!
Grejen är att jag nog alltid kommer att tycka att han har en skuld att betala av till mig, som kompensation för allt (jag antar att det innebär att jag inte har förlåtit honom...) och födelsedagar känns ju som ett ypperligt tillfälle att betala av en del av skulden, för att visa god vilja och som någon sorts ursäkt. Men i pappas värld är nog allt som vanligt (skuldfritt), för att det är så han har orkat med.
Nåja. Det uppvägde att mina vänner tyckte så pass bra om pappa som de gjorde, när vi gick ut och åt tillsammans på min födelsedag, mina vänner och min lilla familj. Jag vet inte varför jag var orolig egentligen, jag vet ju att folk i allmänhet gillar pappa. När jag var liten och alla andra skämdes över sina föräldrar, så var jag stolt över min pappa för att alla verkade tycka att han var en sådan där rolig pappa som inte var jobbig och pinsam. Jag tyckte till och med att det var en bra idé att han ställde upp som hjälptränare för innebandylaget jag spelade i och nu verkar han vara en omtyckt lärare bland gymnasieelever, som jag tänker kan vara ganska hårda eller åtminstone likgiltiga. Men vi har ju inte haft en speciellt bra relation på flera år, jag vet inte vad vi har nu heller, så det var väl kanske inte direkt pappa jag var orolig för, utan hela grejen liksom – var jag verkligen beredd att bjuda in honom mer i mitt liv?
Av förklarliga skäl har pappa inte träffat några av mina vänner (som ju är relativt nya) och mamma har inte träffat så många heller, det var därför jag tänkte att det var en bra idé att slå ihop födelsedagsfirandet. Både för att jag skulle slippa planera två firanden och för att min familj skulle träffa mina vänner. Stålmannen sa att han tyckte att min mamma såg lycklig ut och det tror jag att hon var, just för att hon fick träffa mina vänner. Så det blev ett fint födelsedagsfirande som jag är mycket nöjd med.
853 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge misan en ros