misan

en lördagkväll

10 jun 2013 21:45

Jag var faktiskt på fest i lördags. Det var Rosita, av alla människor, som bjöd in till födelsedagsfest. På grund av den något ensidiga kommunikationen den senaste tiden (åren...) och, hm, mitt vanliga helghumör, var jag tveksam, men jag tog mig iväg tillslut och följde även med ut på krogen.

Väl ute på krogen träffade jag Stålmannen, som gav mig världens längsta och hårdaste kram (jag tror inte att vi har setts på nästan ett par månader), och Baloo som är på sitt årliga besök i Sverige (han bor ju numer i en annan världsdel, 14 timmars flygväg bort). Guldfisken var förstås också där och Svinto och Zäta med, bland andra.

Jag är glad att jag fick chansen att krama om Baloo (och åh, att ha honom bredvid mig på dansgolvet var ju precis som förr!), för jag är rädd att jag inte kommer att orka träffa honom på tu man hand medan han är här. Det är ju så här jag föredrar att umgås nu för tiden; där man inte kan prata. Som den tomma skugga jag känner mig, så har jag liksom inte så mycket att säga och jag orkar inte längre låtsas som om allt är bra eller, för den delen, prata om hur jag verkligen mår...

Jag borde kanske berätta för Baloo hur det ligger till, så att han inte tror att jag inte vill träffa honom. Men det känns som om det blir en så stor grej då. Så länge det inte är uttalat, är det inte så allvarligt...