misan

tacksam.

11 feb 2015 19:28

När jag gick hem från jobbet idag (jag var ju tvungen att se hur lång tid det skulle ta; 40 minuter tycker jag är helt okej), så tänkte jag på hur oförskämt bra jag faktiskt har det just nu och hur ofattbart bra allt har gått:

Jag har äntligen lyckats flytta till Stockholm och bor i en lägenhet med kanonläge på Södermalm; typ 30 minuters rask promenad till Sergels torg eller 6 minuter med tunnelbanan (60 meter från lägenheten) till Centralen – en lägenhet som praktiskt taget ramlade ner i knät på mig. Jag har fått ett jobb snabbt och smidigt och har inte behövt vara arbetslös i mer än ett par veckor (egentligen har jag ju fått två jobb, jobbet med eventföretaget måste ju också räknas). Jag har kortare avstånd till jobbet nu än jag hade i Örebro – som sagt; 40 minuters promenad eller runt 20 minuter från dörr till dörr med tunnelbanan – det är ju inte riktigt vad man brukar kunna räkna med när man flyttar till Stockholm. Jag har oförskämt bra med pengar för att ha varit arbetslös, men jag var förstås inställd på att jag skulle vara det längre än så här, och tack vare en himla trevlig slutlön från min förra arbetsgivare, så behöver jag inte hålla i slantarna till nästa lön – då får jag dessutom både en vanlig månadslön från min nya arbetsgivare, lön från eventföretaget och lite a-kassa, som sagt; oförskämt bra med pengar.

Och jag önskar så att jag kunde nöja mig med det här, att pengar, lägenhet och jobb skulle vara nog, för då skulle jag vara lycklig nu. Men fan, ensamheten. Ensamheten slår tyvärr tacksamheten alla gånger. Den däckar mig och färgar världen becksvart alldeles för ofta, då betyder pengar, lägenhet och jobb ingenting.

Men idag är jag stark, idag är jag tacksam.

Tillbaka till sidans topp