Monchichi
i väntan på pauserna...
10 sep 2008 00:07<i>Det är när kroppen
måste ha en paus från
allt trassel i själen
som jag minns hur det
egentligen ska vara.
I pauserna finns det
tid för tanken att vara
kreativ och syssla med annat
än mantran och trötthet.
Mantrat och tröttheten
bor tillsammans med oron
Jag har så lätt att tro på
att pauserna innebär en
hel sanning - Nu vänder det!
Så slappnar jag av en stund
<font size + 10>Pang!</font> Tillbaka och besvikelsen
bränns. Var jag tvungen att tro
på det?
Jag har allt som behövs för att
vända detta men jag kan ändå
inte förstå varför perspektiven
är så stora och vändningarna
går så snabbt.
Men jag väntar på pauserna
om de så består av fem minuter.</i>
1217 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Monchichi en ros