Monchichi
Jag är så jävla in i helvete förbannad!
17 dec 2008 21:51Nu kom den. Ilskan. Den har legat gömd långt inombords, frodats och jäst till sig i ungefär femton år om inte längre. Helt plötsligt förstod jag att jag, precis som alla andra, har rätt till att känna och tänka precis som jag vill och att det är okej.
Jag har tröttnat på att bli skrattad åt och att folk tar sig friheten att göra sig rolig på min bekostnad. Vilken rätt tar de sig och varför är det inte okej när jag säger ifrån? Jag är trött på att ta skeden i vacker hand och göra saker för att det förväntas av mig då det inte förväntas av alla andra.
Jag vet vad som flyger i golvet när det exploderar igen. I huvudet har jag kastat samma sak i golvet flera gånger om.
Skillnaden denna gång från när jag varit arg innan (ja, det har ju hänt nån gång men inte i denna kaliber) är att det nu är tillåtet. Det är okej att kasta saker i golvet så länge det inte skadar någon annan eller mig själv.
Det kommer finnas fler saker att ta sig igenom och jag tror inte att denna vulkan kommer att lugna sig än på ett tag men jag förstår inte varför jag inte kan acceptera ångesten. Frågan är väl den om jag ska acceptera saker jag inte vågar eller om jag ska putta mig igenom ännu ett nålsöga bara för att och vad det få kosta i slutänden. Det är trots allt jag som får betala i själsligt kaos.
1217 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Monchichi en ros