norrakvarken
en tunn kapsel som ekar tomt
21 mar 2014 09:33I tisdags blev en av pedagogerna på barnens förskola åtalad för grovt barnpornografibrott. Jag har inte riktigt kunnat sova sedan dess. Så fort jag blundar ser jag mig själv då jag lämnar min äldsta flickas lilla hand i hans.
Egentligen är jag inte orolig att något ska ha hänt mina barn. Men alla de andra barnen. Han har jobbat där i 25 år.
För att undvika det svarta djupa hålet har jag släppt fördämningarna för ilskan & frustrationen i att det saknas en specifik handlingsplan vid misstanke om att barn far illa. Nu har jag samlat länkar och litteraturtips och skickat till förskollärare och förskolechefen. Nu kan jag inte göra mer för idag och tomheten kryper på mig & kylan & darrandet i mina fingrar.
Vill gråta, men vill ännu hellre vara en solid, leende mammakropp att omslutas av & känna sig trygg i. Har suttit och läst så mycket nu om utsatta barn att jag inte kan avgöra om mitt eget barns matvägran och vredesutbrott är tecken på otrygghet & ifall det är mitt fel. Tänk om jag inte tar hand om dem på rätt sätt?
Men jag vill vara närvarande & varm. Tillåtande & gränsdragande. Omtänksam och bekymmersfri.
Jag lyckas inte alla dagar. Men det gör väl alla andra?
127 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge norrakvarken en ros