norrakvarken

samtal

9 dec 2015 23:49
"Jag hade en flickvän en gång" berättar han "& en gång svarade jag i telefonen hos henne när det ringde. Det var alldeles tyst i andra änden & sen lades luren på. & du vet" han ser mig i ögonen & pekar på sin bröstkorg "jag hörde på klicket att det var en chockad & sorgsen påläggning."
Han ler inte. "För jag har själv varit den där som älskar & ringer & får höra rivalens röst & tyst & ledset lagt på luren."
Jag ser på honom med ömhet & är tyst så han kan fortsätta.
"& jag frågade min flickvän om det fanns nån annan & hon nekade, men jag kunde inte låta det där vara. Så tillslut kom det fram att det fanns en annan tjej. Alltså en väninna till henne som hon tyckte så väldigt mycket om"
"Var kär i, menar du?"
"Jag vet inte. Men de hade nåt. De tyckte så mycket om varandra."
"De var kära" konstaterar jag & han stirrar på en osynlig bild i luften & som om jag inte sagt nåt säger han
"Men vet du att jag kunde aldrig tro att jag skulle känna mig hotad. Men jag gjorde det!"
"Ja?" svarar jag
"Jag gjorde det." säger han igen & spärrar upp ögonen. Förvånad.
"Men vad menar du? Varför skulle du inte känna dig hotad om din flickvän älskade någon annan?"
"Men det var ju en tjej!"
"Vad spelar det för roll?"
"Jag har bara känt mig hotad av andra män, aldrig av en kvinna."
"Det där förstår jag inte. En annan kvinna kan väl lika gärna vara en rival, ifall din flickvän vill lämna dig för henne?"
Han ser på mig en stund.
"Nej, för vet du, Norra Kvarken, att en man som försöker stjäla en annan mans kvinna - han går över en gräns som alla män känner till."
Jag blir så frågande.
"& vad skulle det vara för gräns?"
"Jamen, en man som gör så. Han tänker bara ´henne ska jag ha´ & samtidigt vet han spelreglerna. Hennes man kan bli farlig då. & ändå antar han utmaningen."
"Men så kan väl lika gärna en kvinna tänka? & förresten så är det väl partnern som sviker?"
Jag famlar efter orden. Han rättar till sin mössa, lyfter upp en back med alunrot.
"Men om hon ser sig om efter andra, då är det redan över. Så ser jag på det. & kan vara ledsen för. Men den andra mannen har startat nåt som kanske inte är avslutat förrän han fått på käften."
"Varför inte ge den andra kvinnan på käften isåfall?"
Han stirrar på mig. "Varför skulle jag göra det?"
"Åh. Jag har svårt att förklara. Men jag gillar inte den här inställningen. Som att du är jämlik med mannen & han liksom trotsar dig & ert broderliga samförstånd endast män emellan. & kvinnan är helt skild, som från en annan värld. Distansen. Jag kan inte förklara. Men jag tycker du upprätthåller en kultur som inte känns... ultimat."
Nu blir han provocerad. Gillar inte det jag säger. Jag slutar lyssna när han slänger sig med "faktum är, Norra Kvarken" & nåt om "feodala system". Energiväven knakar i växthustaket. Jag kan bara säga "Jag gillar det inte."
& sen går han. Men senare kommer han tillbaka & är mjuk i blicken & i orden om annat. & han är engagerad i hur jag mår & vi är vänner som vanligt & vi tänker på varsitt håll på det här samtalet. & jag väntar på att han ska ta upp det igen.

Tillbaka till sidans topp