vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

PetG

Jag är inte kanel...

7 okt 2012 21:13
Vi har både toppar och dalar i vår relation (som sig bör). Vi har varit nere i en dal så djup så vi sökte oss till proffs för att prata. När vi är uppe på toppen finns det ändå inslag jag önskar var annorlunda (okej, ibland vill jag radera sidor hos honom och kasta porslin efter honom... men det gör jag inte..). Nu när jag är så pass gammal och klok (30-års kris) så inser att de där inslagen jag inte är nöjd med varken har med HONOM eller med OSS att göra, utan med MIG. Jag har exempelvis problem med närhet. Jag har haft det så länge jag kan minnas och numera vet jag att det inte kommer förändras om jag byter till en annan relation (jag sörjer ännu en av mina första relationer och mitt första samboskap med en superfin kille som jag avslutade, eftersom jag trodde det skulle bli bättre med någon annan...det vart det såklart inte då problemet låg hos mig... Men hur skulle jag kunna veta när jag var så ung?).

Ibland kan jag tänka på den där känslan i början. Allt är nytt. Nyfikna på varandra. Anstränger sig. Visar sin bästa sida för varandra, Förälskelse. Herre vad jag har varit förälskad. Jag har helt tappat verklighetsuppfattningen och bli blind av alla rosa moln som seglat runt mig. Tror jag har lätt att bli just förälskad... Men när jag har befunnit mig i de rosa molnen ett tag blir uppvaknandet när man smäller mot verklighetens mark så brysk..

Där jag och sambo befinner oss påminner om den där filmen "Adam & Eva" med Björn Kjellman. När han sitter vid frukostbordet, tittaren får höra hans tankar och vet precis vilket steg hon ska ta. Jag har på något sätt insett att det är det här som är verkligt. Det är det här som är äkta. För visst är det det trygga och djupa man letar efter när man dejtar runt i rosa moln? Vi delar vardag, dammsugare och bostadslån.

Min sambo känner mig som ingen annan känner mig. Och det är också en skrämmande tanke. Jag är helt blottad med honom. På gott och ont. Något negativt med mig är att jag just har en förmåga att säga allt skit jag tänker högt (stackarn). Jag kan inte lägga på mig en fasad, en ny förmåga eller liknande för att imponera eller krydda verkligheten. Han vet ju att jag är kardemumma, jag kan liksom inte låtsas vara kanel...

Ibland önskar jag att jag kunde kassera alla mina negativa tankar, riva mina murar och bara fria till honom eller så...(inte för att jag direkt någonsin har haft några bröllopsdrömmar, men ändå..). Det är ju vi. Han och jag.

Min fråga till dig är: Hur visste du att det just skulle vara ni?

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

99 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge PetG en ros

PetG har skrivit om

Yoga känslor trött Mamma Vikt resa gräl Sex sexsnack vänner Ätstörd Nödord bröllop Relationer Ord

PetGs senaste Ord

» Dröm inom mig
11 jun 2015 16:46
» Dimma.
28 maj 2015 21:41
» Bokhyllepersonlighet
6 dec 2014 21:22
» Tittarfråga 2
2 dec 2014 19:22
» Tittarfråga
17 aug 2014 11:43
» Närhet
7 aug 2014 01:30
» :5
20 jun 2014 23:24
» :4
19 jun 2014 19:48
» :3
19 jun 2014 19:45
» :2
18 jun 2014 18:12
» I did it! :1
16 jun 2014 20:55
» Yoga 100
16 jun 2014 19:59
» feminismfrustration
24 apr 2014 21:41
» hepp
10 apr 2014 21:33
» GGhhhaaa!
13 mar 2014 21:54

Dagens namn: Holger, Holmfrid
:: reklam ::