PieceOfCake

Karma.

3 aug 2015 20:29
Är jag riktigt dramatisk känns det som att han undanhåller mitt barn. Är jag mindre dramatiskt känns det bara lite olustigt och jag finner hans sätt jävligt omoget.

Innan sommarumgänget pratade dottern och jag om att jag skulle ringa henne två gånger medan hon var hos sin pappa. Det skrev jag också till honom i ett mail. Han gör allt för att förhindra det. Han har ignorerat mina kontaktförsök genom sms och mail och han vägrar svara då jag ringer. Han ger överhuvudtaget ingen respons alls.

Jag undrar vilka sjuka grejer han manipulerat henne med denna gång. Att han är sjuk, det förstår jag. En sådan som han kan inte ens se att han gör fel. I hans förvridna värld rättfärdigas allt genom att han tar på sig offerkoftan. Det sorgliga är att det går ut över barnen. Och han tycker det är okej. Jag kan inte ursäkta det. Nu har han dessutom bestämt sig för att jag absolut inte ska få ha kontakt med dottern när hon är hos honom. Hur han förklarar för henne att mamma inte ringt, det vill jag ärligt talat inte ens veta.

Jag räknar dagar tills hon kommer hem. Det enda jag vill är att ha henne hos mig, där han inte kan påverka henne och skada henne. En fristad där hon får älska de människor hon tycker om utan att någon försöker förstöra det. Där hon får andas och vara sig själv, utan att någon säger att hon gör fel och vill lära henne hat och ilska. En plats där ingen försöker få henne att tro att problemen alltid är någon annans fel. Min älskade fina.

Och till dig. Du. Karma. Det är allt jag har att säga.

««

[bläddra]

»»

Kommentarer

Fadern: (4 aug 2015 13:46)
Mitt ex - morsan till min son har också denna regel ´att när hon har vår son får har inte ha någon form av kontakt med mig - om det inte nödvändigt (läs: akut).

Ändå är sonen 14 år och han borde få bestämma själv, men nej. Eftersom jag och mitt ex inte kan komma överens - inte ens mötas halvvägs så har vår familjerådgivare bestämt att när sonen blir 16 år får han bestämma hur han vill ha det.

PieceOfCake: (4 aug 2015 20:32)
Jag tycker det är så jäkla sorgligt. Jag antar de tror att de straffar oss, men de enda som blir straffade är barnen. Dotterns pappa blir bara värre och värre och det gör ont i mig när jag ser att hon mår dåligt eller blir osäker pga hans försök till manipulation. Samtidigt blir jag ursinnig, för mig är det beteendet oförlåtligt.

Jag hoppas att hon mår bra iaf. Jag vet ju inte ens var hon är. Om hon är hemma hos honom eller åkt iväg. Tidigare var han petig med att den andre skulle veta att man kommit fram/hem om man reste någonstans. Nu bryr han sig inte. Jag tycker det är respektlöst.

PieceOfCake: (4 aug 2015 20:33)
Förresten, varför tycker familjerådgivaren att sonen ska få bestämma först då han är 16?

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar: