PieceOfCake
Jag tappade fotfästet.
28 mar 2016 20:28Ett ögonblicks insikt och hela världen svajjar. Hen står där. Hen som har så nära anknytning till honom. Trots den långa tid som gått känns det för nära. För smärtsamt.
Världen känns alldeles för liten. Jag får svårt att andas. Jag måste sätta mig ner en stund och samla mig. Försöka skaka av mig det. Det går dåligt. Istället inser jag att det skulle kunnat vara han som stått där, om livet hade velat bara lite annorlunda. Tanken gör mig yr och illamående.
Jag önskar förstås att jag i en sådan situation hade insett att det inte fanns något kvar. Att jag skulle se på honom och känna: Men vad var det egentligen jag älskat och saknat?
Innerst inne tror jag att det inte alls skulle ske. Tvärtom skulle jag sannolikt dö lite inombords. Mitt hjärta skulle slitas itu och allt det som limmats ihop skulle gå i kras igen.
Fan ta dig livet, fan ta dig.
111 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge PieceOfCake en ros