Princess

Det är svårt att vara kall och hård...

13 jul 2011 22:56
Det är tufft att vara hård, kall och distanserad. Jag är inte sån. Men när jag får vänliga sms med "förlåt" i som underförstått säger att jag borde komma tillbaka, då tvingar jag mig att bli kall. Säga nej tack, men tack för att du inte bråkar om pengarna du var skyldig mig. Få fram att jag inte vill tillbaka, hur ont det än gör i mig. Hur mycket jag än gråter vill jag inte tillbaka till ångestlivet. Och det gör ont, så ont. Jag grät bakom solglasögonen medan mamma och morbror och kusinen och ingifta moster och kusinbarnen och fan och hans moster satt och fikade vid sommarstugan. Grät över det förlorade. Men också det nyvunna. Nej tack. Jag går vidare nu. Men fan vad ont det gör att vara kall och hård. Det är inte mänskligt, det är inte jag, det ligger inte för mig. Ändå kunde jag. Jag kan! Efter gråt, skrik och ännu mer gråt kommer jag att få ett bättre liv. När jag kan vara mjuk och varm igen.

««

[bläddra]

»»

Kommentarer

Aurora: (13 jul 2011 23:11)
Åh, jag vet hur ont det gör! Men det går att vara ingenting också. Att bara vara helt likgiltig och svara artigt men bestämt att det och det inte kommer att hända. Precis som du gjort. Du är inte kall för det, du skyddar dig själv från mer smärta. Och det är ett bra tecken!
Kram!

Princess: (14 jul 2011 00:08)
Tack aurora! Artig är en bra förklaring för det jag håller på med, tackar artigt för att pengarna sitter på kontot men frågar inte hur han mår. Han skriver vidare: ha en bra dag jag tänker ofta på dig, jag svarar tack. Inte detsamma, för han behöver inte bli önskad en bra dag. Försöker hålla mig ifrån giftigheter om vad jag faktiskt tycker om hans små sexutflykter, vad han har gjort mot mig, och idag lät jag bli dom helt. Det var tack, kort info, och ring inte för jag blir ledsen då. Punkt. Jag skyddar mig med alla medel och fast det är så främmande för mig går det. Det går, och det förvånar mig.

misan: (14 jul 2011 19:43)
<3

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar: