Princess
Så svårt, så svårt...
27 feb 2013 14:26Återkommer till att jag har så svårt att ha riktiga sympatier för sambon när han är sjuk. Jag vet inte riktigt varför jag tycker det är så svårt, eller varför jag blir så provocerad av att han är sjuk, men det går liksom inte att dalta eller tycka synd om. Och han ÄR sjuk på riktigt. Men jag vet inte, det kanske är för att jag själv sällan blir så sjuk, har väldigt sällan feber, är nästan aldrig hemma från jobbet pga. förkylning eller sjukdom (som inte är ångestrelaterad...). Så när S säger att han är så varm och känner sig så sjuk så kan jag väl helt enkelt inte förstå, utan tycker att han kan rycka upp sig. Men hur enkelt är det med feber. Mamma tycker att jag ska tycka synd om honom och dalta lite för det är ju typiskt män att vilja det (förlåt att jag drar alla män över en kam nu), men han ser ju igenom det och blir arg för att jag inte tycker synd om "på riktigt". Så jag håller mig mest undan nu... Och håller tummarna för att jag själv inte blir smittad, det är vad jag allra minst behöver. Ska ju ha kalas både på lördag och söndag, och skulle jag behöva ställa in det skulle jag bli så väldigt väldigt ledsen. Så planen är att S håller sig borta i helgen om han fortfarande är sjuk, och jag håller i allt kalasande, och håller mig själv frisk! Hepp!
