Princess
Info för egen del, vecka 29+1
27 maj 2013 13:34Häromdagen kom jag på att jag inte varit så duktig på att dokumentera min graviditet, och jag är redan i vecka 29+1.
Så även om det inte så intressant information för andra så tänkte jag för min egen skull lista lite gravidinfo:
18 november 2012 - blir med rätt stor sannolikhet gravid
29-20 november 2012 - känner på mig att det kan vara någonting så jag spär ut vinet med vatten när vi har folk på middag.
2 december 2012 - gör positivt graviditetstest (egentligen testade jag redan dagen innan, men det strecket var så svagt att jag trodde det var ett spökstreck...)
15 januari 2013 - Inskrivning hos barnmorskan. Vikt: 68 kg
28 januari - KUB-test med mycket bra siffror. Häftigt att se lilla bebisen där inne trots att det inte syns något utanpå ännu.
18 februari - järnvärde 110. Blir rekommenderad järntabletter men börjar testa Blutsaft och Hemofer till att börja med.
24 februari - köper mammakläder, 2 par jeans på HM. Skönt!
13 mars - Ultraljud, vi får se lilla bebisen och även veta kön. Magen börjar synas, om man vet om det. Berättar för chefen. Känner första sparkarna, utan att först veta om det faktiskt är bebisen som rör sig där inne.
14 mars - Går på en fest med S jobb och folk frågar S om han har något att berätta. Uppenbarligen börjar det synas nu.
26 april - Vikt: 75,3 kg. Järnvärde: 109. Måste tydligen börja äta järntabletter, vilket jag börjar med först två veckor senare, med mycket ångest och bara varannan dag.
2 maj - Sista semestern utomlands innan bebisen ska komma. Har en skön helg i Marbella. Svimningskänslor på flyget och känner att det nog är tur att jag inte ska flyga mer som gravid.
10 maj - beställer barnvagn!
22 maj - Vikt: 75,8 kg. Järnvärde: Uppe i 117! Tabletterna hjälper och det känns bra att inte ta dom helt i onödan, även om jag fortfarande avskyr det.
För övrigt stressar jag lite över förlossningen, att bli klar på jobbet, att mamma är sjuk, att hinna köpa allt som behövs innan bebisen kommer, hur det ska gå att amma med opererade bröst och lite till. Har mycket svårt att förstå rent känslomässigt att det snart kommer att finnas en helt ny liten människa i våra liv, som för alltid kommer vara den viktigaste. Men jag antar att det är normalt! Och just nu rör sig bebisen så det syns utanpå, S kan känna det varje dag och det känns liksom väldigt mycket på riktigt, mitt i alla overklighetskänslor.