semla
Knaperi knaperi knus
7 nov 2012 22:01Jag fick SMS från en kursare från förr. Hen är den där sortens person som på något vis får en att känna sig speciell när hen pratar med en. Hen har sisådär en miljard facebookvänner och är skarp, rolig, driven, kreativ. Tyvärr är hen också den sortens person som förstår att utnyttja den där charmen på alla sätt hen kan. Och några till.
Vi umgicks i samma kretsar under såpass lång tid och jag hann bli besviken och arg på hur hen behandlade alla förtrollade människor omkring sig så många gånger att jag numera bara faller för hens charm i svaga, korta, ögonblick om vi möts öga mot öga. (För ja, hen är verkligen pretty oemotstådlig, tyvärr, när hen sätter den sidan till.) Är i övrigt helt immun. Kanske kallas det för långsinthet? Jag ser bara insmickrande fjäsk i allt hen gör och säger. Det är förstås säkert rätt orättvist, och det var ju så himla LÄNGESEN, men jag har så svårt för människor som vänder kappan efter vinden och lismar in sig. Det finns inget kvar som är på riktigt och allt klibbar till sist. Hellre lite butter men äkta, tack.
Nåväl, nu tar hen lite kontakt på FB och idag hade hen snokat fram mitt mobilnummer och skickade ett sms om någon dubbelgångare till mig hen hade råkat hälsa på och jag vet inte om det är en slump men jag tror.
Jag tror att jag är en skalp hen vill ha i sitt bälte. Jag tror att hen känner på sig att hen aldrig lyckats vinna över mig på hens sida (där hela resten av världen står) och jag känner en sådan obscent grotesk TRIUMF. Jag är verkligen den mest tufsiga, rufsiga, halflintsskalpen i mannaminne. Hen har i stort sett ALLT jag vill ha men aldrig lyckats skaffa mig. Ändå är det hen som söker upp mig och jag som svarar trevligt men lite avmätt och aldrig någonsin tar några egna initiativ.
Jag vet att det inte betyder att jag är någon. Inte ens i hens ögon, det är mest en fråga om att det stör hen att inte en loser som jag fattat hens storhet, men jag njuter.
Livskvalitet, mina vänner. Det är att ha lyxen att välja bort någon utan att det ens skär en liten smula i hjärttrakten. Här är inte fråga om att krossa någons stackars ömma hjärta - hen känner inte minsta lilla för mig - här är fråga om att nagga någons gigantiska ego en liten, liten smula i kanten.
Knaprig kant, det här. Krasar gott mellan tänderna. Mmm.
182 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge semla en ros