semla

I ögonvrån

20 sep 2014 13:48
På den här nivån är det ju mest lite härligt. En ny liten krasch (crush) - det var ca tusen år sen sist? För att han är fin att titta på. För att jag gillar hans sätt att röra sig på - släntrandet - för att han håller sig i bakgrunden, inte säger så mycket, låter sig förbli ett mysterium som jag kan fylla med mina förhoppningar. För hans snabba leenden åt mina skämt (Han lyssnar fast det inte är honom jag pratar med!) och för hans fina bilder på nätet. Vi har aldrig talats vid bara vi två men jag väljer att låtsas att det är ett gott tecken. Det går att ju att inbilla sig att han är blyg precis som jag - som glatt konverserar alla utom honom. När jag ändå tillåter mig att fantisera fritt, menar jag. Och det gör jag.
Små miniluftslott är i det närmaste att betrakta som krockkuddar, tycker jag.