semla

mönster(stycken)

25 nov 2015 22:06
Befinner mig i den innersta kretsen, insikten slog mig just. Närmast ledaren av alla. Det är ingen betydelsefull hierarki, ingen formell, men en mycket tydlig... social, naturlig, t o m uttalad ibland. Det gick fort att ta sig hit. Det var ingen medveten strävan jag hade, men jag tycker ju om att vara med där det händer. Och de kvaliteter som gör att han ges respekt är sådana jag uppskattar... dras till. Kommunikativ, orädd, reflekterande, rak, driftig, ödmjuk och smart.
Och jag tänker på mönster. Bakåt i tiden, från att jag var barn... aldrig speciellt högt i rang, inte populär, men ändå - alltid hamnar jag här. I alla kretsar där grupperingar får tid att formas, stillna; Jag blir bästis med den populäraste. Accepterad side kick, liksom. Aldrig upplevt att folk missunnat mig platsen heller, alltid känt mig trygg i den relationen, positionen.
Varför är det så? Hur blev det så? Är det något jag borde se över, ifrågasätta?
Tänker också på hur slängigt han gick när vi skulle hem igår, ledarkanten. Och hur han plötsligt släppte all sin initiativförmåga och lät mig ta minsta småbeslut. Bara följde efter. Vilket tåg ska vi ta, hur ska vi göra är det för länge att vänta mitt i natten, taxi hela vägen? Tåg halva biten och sedan taxi? Var leta taxi? Hur gör vi nu, fnissfniss. Inga förslag ens. Ganska full, ganska glad, ganska konstig. Det gör det ju väldigt lätt för mig (läs: omöjligt för mig att undvika) att vara den vuxna och inte ens snudda vid att tänka fel, känna efter... Och det är ju bra.
Usch. Det är ju verkligen bra. Skulle önska att det var ganska dåligt.