semla

Oreda, ovilja, otillräcklighet

26 jun 2016 10:13
Jag har bråkat lite med herr Kant... eller I wish, vi för ingen dialog, så mycket energi är jag uppenbarligen inte värd. Först en massa taffligt tassande och sedan - till slut - hasplade han ur sig en helt förvirrad, slumpmässig ursäkt som mest visade att han inte har någon koll alls. När jag förklarade vad han istället borde be om ursäkt för blev han tyst och sedan har han förblivit det.
Skitsamma. All den tid som gått till ursäkten har jag använt att justera mina förväntningar på honom som person och på whatever slags relation vi har och jag tvivlar på att det finns något han kan göra ändå. Det är inte viktigt för mig vad han tycker och tänker längre. Det är det han känner av och det är därför han vill be om ursäkt, han tycker inte att han gjort något fel egentligen. Hade han varit den jag trodde hade jag blivit smickrad av hans förvirring (aldrig sett honom tassa för någon annan på det sättet), men nu är han någon annan, vars respekt jag inte behöver.
Känns som om jag vadar i besvikelser - de som jag förorsakar hos andra genom att inte vilja hänga med folk som förväntar sig av mig att jag ska vilja det (Förväntningar som jag i flera fall själv varit med och skapat men hallå ska man alltid vilja umgås med alla jämt?), och de som andra förorsakar mig genom att prioritera ner mig (justerar snällt ner mina förväntningar men det gör lite ont).
De senaste nätterna har jag sovit ordentligt. Det var väldigt länge sedan sist och det behövde jag. Tyvärr ger inte ökade krafter ökad pepp. Verkar inte korrelera alls.