semla

Eld och aska

8 aug 2016 16:17
Herr Kant har bett om ursäkt ca tusen gånger och nyss fick jag be honom sluta tassa, skrev att han helst inte borde fortsätta med det, inte för min skull i alla fall. Hans svar var att han tyvärr inte gör något för någons skull utom sin egen och jag känner ingen annan som kan vara så oerhört bufflig och okänslig ena sekunden för att i nästa ge de finaste sortens komplimanger, omsorgsfullt invikta mellan rader och/eller på finurliga, indirekta vis. Tur för mig, kanske, att jag fick den där reality checken när jag som bäst behövde den. Den hjälper mig att sänka förväntningarna och hålla välbehövlig distans.

Det har varit en märklig sommar, i övrigt. Solig men i det närmaste helt utan lyster. Finaste minnet en stund i fartvind med en liten lenarmad och storögd släkting nogsamt sluten i min famn. Hens handflator över mina kinder när hen fnissande strök bort håret som blåste fram över mitt ansikte och lekte ordlekar med mitt namn. Blev kär vid första ögonkastet och hjärtat sväller mer för varje gång vi ses.

Nu åter i hamsterhjulet och jag känner ångesten bubbla under ytan. Tänker flykttankar men bara från och inga realistiska till. Måste söka nya jobb, har bara chans att få sådana jag inte vill ha... jamen PEPPEN!

Jag har knappt gjort annat än vilat och fyllt på batterierna, ändå både trött och tom.
Eventuellt noll förbättring. Eventuellt än värre än innan.