semla
Tänk om inte
7 okt 2016 02:00Jag är nästan säker nu. Något är det, kan det bli. Jag tror att vi trevar ändå. Från två håll och ingen är upptagen? Och grisar kan flyga!
Jag vet inte hur man gör. Jag kan inte ens början på något slags fortsättning. Jag vet inte vem jag är med någon annan, helt nära. Jag har glömt, växt ihop med min ensamhet, byggt tjocka murar, föråldrats, förfallit. Jag har aldrig vetat hur man gör, om man gör, om man inte känner varandra, det är inte så det funkar för mig? Så lätt faller inte jag för någon, så lätt faller ingen för mig. Men nu är du här och jag tror kanske att men absolut inte? Ditt leende, din röst.
Jag gör mig bäst från håll, jag vet det. Jag måste våga men jag vill inte, eller jag vill inte men jag måste? Kärlek gör sig bäst på håll, hur hånglar man i verkligheten, i praktiken med hud och fingrar och saliv och sånt, jag har glömt och vill jag verkligen veta? Jag blir kanske besviken, det kan jag ta. Du kommer bli besviken... jag reser mig aldrig igen.
Inget av det jag har tål en granskning. Kom inte in, stig inte på. Mitt hem är ett kaos, mina ben är orakade, mitt känsloliv en trasslig sörja. Kommer du nära känner du stanken av panik.
Det här kommer aldrig gå väl. Än kan jag vända, än är det lätt. Hittills har det aldrig varit ens i närheten av att vara värt det, jag vet att man alltid måste våga men fast måste man verkligen det?
Jag är ändå ganska bra på att vara olycklig singel. Erfarenhet och expertis. Don’t quit your day job, etc, etc.
Det här gör mig mer illamående än glad.
182 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge semla en ros