semla
Ursae Majoris Cane Lugubre
23 mar 2018 14:34Letar "hibernate illustration" för att ordlöst skicka med vändande post till folk som messar och undrar vart jag tog vägen. Jag är just ett sådant lurvigt djur, med raggsockslabbar, ihopkurad i soffan - odlar späck och drömmer mig bort.
Ibland klickar jag hem prylar till någon av tusen idéer. De hamnar på random avställningsyta bland alla andra börjor och borden och jag hämtar en filt till, spelar ruzzle, tittar på lättsmälta serier, lyssnar på någon ljudbok som jag tröttnar på efter två kapitel.
Jag försöker sticka nosen utanför dörren iaf någon gång per dag under helgerna, drar på mig varma och tjocka kläder men småspringer huttrande tillbaka i förtid varje gång och tappar genast upp vatten i badkaret - jag gillar inte ens att bada men man kan stötta upp en ipad på badkarshyllan, fixa mycket skum och sedan kleta med nån hårkur som luktar gott till nåt på Netflix. Och man slutar frysa för en stund.
Pinterestar grytiga veggorecept. Lagar kanske t o m något av dem ibland och sedan tar det dagar innan jag orkar ta hand om disken det resulterat i. Nyper mig i svällande fluffet runt midjan, suckar och bryter ännu en bit av salmiakchokladen, tar en näve chips till. Köper B&J på extrapris. Tänker på träning och gym och pass och minns hur skönt det är att känna sig stark men det är ju folk överallt hela tiden? Orkar inte med människors blickar, förväntningar, blotta närvaro.
I detta eko av självvald frånvaro, ensamhet, smyger människor från förr ibland upp ur det omedvetna. Gamla klasskamrater som jag i princip aldrig haft någon relation till alls, som jag inte skänkt någon tanke till på decennier. De bara står där i ögonvrån; tysta, med släta ansikten och bortvänd blick. Viskar sina namn - jag visste inte ens att jag kom ihåg dem. Ibland söker jag upp någon på facebook, jämför hens 17-åriga uppenbarelse med en mer aktuell och tänker på livet och döden och tiden och på det fula, envisa missfostret till melankoli som ligger i klibbiga, skira skikt över allt som är och någonsin varit.
182 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge semla en ros