Musik
8 mar 2010 17:04
Trots att svetten rann från mina handflator var jag torr under armarna. Inte kall utan sval. Jag hade mycket skickligt skapat en egen bubbla. En kick av addrenalin satte in och jag välkomnade den. Varifrån min kropp funnit resurser att skapa sådant visste jag inte. Jag lämnade därför den tanken omedelbart och fortsatte med vad som var viktigt. Det som spelade någon roll. Ett eget stadie av romantik, självromantik. Jag insåg att jag satt och skrev och undvek skickligt frågan varför jag var här. Musiken som strömmade ut från min dators högtalare hjälpte mig. Jag var en kvist, musiken blev floden som strömmade genom rummet och med mina ben ner i den till höften var jag tvungen att böja mig för dess kraft. Bara jag inte slår emot dörren mindes jag mig själv tänka innan jag föll under ytan och äntligen såg färgerna jag väntat på. Musiken över öronen stängde ut alla andra oljud. Jag var i en fors, lugna bakvatten av tankar ersattes i nästa ögonblick av fart och känslor. Var det tankarna som skapade forsarna? Jag borde vara rädd men kunde inte få mig själv stilla nog för att inse det. Det skulle ta slut, det var jag säker på, allt gör det alltid. Då skulle jag också sluta fara runt. En bakvattenficka och 10 sekunder av tankar. Döda kroppen och huvudet dör också sa Ali Frasier. Dock närmade jag mig kanten och nästan framme vid nästa vattenfall tittade jag bakom mig. I
vattnet syntes klara strömmar av tårar, när hade jag börjat gråta? Jag lämnade mina nu urvattnade fickor av saltas tårar tillsammans med tankarna i lagunen och fortsatte djärvt framåt. Framåt framåt. Någon annanstans kunde man inte fara. När allt var slut. När vattnet sluta forsa. När vattnet inte längre skyddade mina öron. När det var dags var det dags.
8 mar 2010 17:04
vattnet syntes klara strömmar av tårar, när hade jag börjat gråta? Jag lämnade mina nu urvattnade fickor av saltas tårar tillsammans med tankarna i lagunen och fortsatte djärvt framåt. Framåt framåt. Någon annanstans kunde man inte fara. När allt var slut. När vattnet sluta forsa. När vattnet inte längre skyddade mina öron. När det var dags var det dags.
Siddhartha
112 ord
112 ord
Siddharthas senaste Ord
» Kör hårt.
21 jul 2010 13:20
» Trädkramaren
12 jul 2010 14:12
» Sommarensamhet
5 jul 2010 14:39
» Morgonmardrömmar
28 jun 2010 12:53
» En teater på storgata
18 jun 2010 13:38
» Det var en gång
11 jun 2010 13:35
» Orientexpressen anlöper Tromsö
3 jun 2010 11:03
» Möjligheternas väder
24 maj 2010 14:38
» Låt dig tjusas
16 maj 2010 02:39
» Jag skriver
5 maj 2010 01:28
» Ljuslig
25 apr 2010 14:19
» Lot
16 apr 2010 14:06
» Det är fantasin som förlorar slaget
8 apr 2010 12:31
» Peak
1 apr 2010 16:34
» Sluta aldrig snöa
23 mar 2010 04:21
» Arkiverat
» Kör hårt.
21 jul 2010 13:20
» Trädkramaren
12 jul 2010 14:12
» Sommarensamhet
5 jul 2010 14:39
» Morgonmardrömmar
28 jun 2010 12:53
» En teater på storgata
18 jun 2010 13:38
» Det var en gång
11 jun 2010 13:35
» Orientexpressen anlöper Tromsö
3 jun 2010 11:03
» Möjligheternas väder
24 maj 2010 14:38
» Låt dig tjusas
16 maj 2010 02:39
» Jag skriver
5 maj 2010 01:28
» Ljuslig
25 apr 2010 14:19
» Lot
16 apr 2010 14:06
» Det är fantasin som förlorar slaget
8 apr 2010 12:31
» Peak
1 apr 2010 16:34
» Sluta aldrig snöa
23 mar 2010 04:21
» Arkiverat
Siddhartha har skrivit om
Den stora saknaden hjärta och smärta blandad kompott hon En tom form han Spindlar höst Botemedel GLAD
Den stora saknaden hjärta och smärta blandad kompott hon En tom form han Spindlar höst Botemedel GLAD

