simone

dansa fastän hjärtat brister

13 feb 2011 18:46
ett bröllop på andra sidan jorden, mitt andra hem (kanske mitt första). sippade på vitt vin, fast jag säger till alla att jag inte dricker. kajalen lite utsmetad kring ögonen, uppklädd till tänderna.

alla dansade, någon sa "ska inte du dansa?". skrattade, nej, jag kan inte dansa så som ni dansar, men kanske senare.

han kom fram och tog min hand. sa, jag kan lära dig att dansa. satte sin hand runt min midja, höll sin andra hand i min. han sa till min vän som jag var där med: "i will teach you now, so you know how to do it later". sen förde han mig, vi dansade. inte på dansgolvet, utan brevid border jag satt. min vän skrattade. vi dansade kanske i en minut eller två, sen släppte han mig och gick till bruden. jag stod kvar, visste att jag aldrig skulle dansa på mer på hela kvällen.

hade önskat hela kvällen att just han skulle bjuda upp mig. trots att jag inte kunde dansa hans dans. trots att hans kompis hade bjudit upp mig flera gånger innan, slängt blickar åt mitt håll flera gånger under kvällen, tagit min hand i ett desperat försök att dra upp mig från min stol, få mig att vinvingla i mina klackar, kanske något mer, jag vet inte.

varje gång jag är där är det som att alla känslor jag har i mig stormar inuti. som att varje ny person, varje nytt ställe, ögonblick är en förälskelse. som att det bubblar över. som att jag blir någon ny. någon bättre.

därför ville jag att han skulle bjuda upp mig den kvällen trots att någon annan på en annan kontinent väntade på mig.
därför jag sökte hans blick hela tiden, blev generad och konstig i hans närhet, fast jag visste att det var lönlöst. fast jag visste att när jag satte min fot i sverige igen skulle det vara över.

då skulle jag bli samma gamla.

men just den kvällen.

lite vin senare, många andra danser med min vän, började alla dansa i en stor cirkel. jag satte mig ner, skrattade, yr och glad. han sprang efter och tog min hand. tvingade mig upp.
det som jag hade längtat efter.

jag följde efter, dansade en stund men släppte sedan taget, sparkade av mig skorna och sprang ut.

ensam i mörkret på andra sidan jorden, musiken som hördes på distans. cikador.

visste att det jag längtat efter hela kvällen kanske egentligen inte betydde någonting, men ändå var jag lycklig.

och så olycklig.

för att förtrollningen bryts.
förr eller senare.
om det så betyder meningslösa förtjusningar eller kärlek till ett land man inte kan vara i.

för att det kanske inte betyder något men samtidigt betyder det allt.

Tillbaka till sidans topp