Tintomara

Måndagsmorgon - uppdaterad

9 jun 2008 06:31
Jag har sovit urdåligt i natt, något som nästan aldrig händer. Bara några futtiga timmar framåt morgonen.
I dag MÅSTE jag skriva dom för- jag menar ussla omdömena. Och ett viktigt möte har jag 15.30. Det hade varit mycket bättre om jag somvit gott som vanligt, kan jag säga. Och egentligen borde jag väl inte ens köra bil till och från jobbet så här outsövd - det lär ju vara lika farligt som att köra full.
Håhå jaja. Det ska bli intressant att se hur den här dagen blir med så usla auspicier.

Och nu är det kväll, och dagen blev faktiskt riktigt bra.
Jag kom helskinnad till jobbet, visserligen lite sen men... så lite nytta som ungarna har gjort idag så behövde jag väl inte varit där alls. M städade bland sina böcker och papper, men för övrigt har hon, C och jag mest bara småpratat och visat varann grejor på internet och sånt där onödigt men ganska trevligt. Vad sjutton - betygen är satta, jag ska snart skiljas från dem, (de är nior) så vi kan gott slappa lite.
R hade talpedagog sista gången för i år, och de spelade spel på hennes bärbara dator, så det är inte bara jag som slappar!

Jag tittade igemom mina anteckningar och sen skrev jag världens kortaste omdömen om C och skrev ut. Jag har ju redan berättat muntligt så mycket jag har kunnat för hans nya lärare. Nu har jag bara M kvar, och det blir också kort, det gör jag i morgon. Om nån inte tycker det duger så skiter jag högaktningsfullt i det! Jag tycker det duger och det är jag som bestämmer!

Inför mötet om R skrev jag en pedagogisk utvärdering av honom. Ett utkast, rättare sagt. (Jag kollade vad jag skrivit om andra elever och modifierade så det skulle passa in på honom. Varför göra det jobbigare än det behöver vara?) Det fick jag cred för. Pappan fick med den hem för mamman var inte med. Hoppas de inte tycker den är för... ja, jag vet inte. Jag har skrivit den inför ansökan till särskola, det går ju inte att svamla en massa, det måste vara kort och koncist och to the point. Men jag sa till pappan att grabben gör sitt bästa och att jag verkligen är glad för att jobba med honom eller något sådant - rakt ur hjärtat och givitvis menade jag varje ord - det gör jag alltid.

Jag hade lovat att hämta lilla M på dagis och på vägen dit hoppade jag in på Skokanonen eller Skokällan eller vad sjutton de heter. Jag var bara tvungen att köpa nya skor. Jag har tydligen hivat alla sommarskor utom sandalerna, och de hänger knappt ihop längre. Visserligen ska jag hämta ut mina fina nya sandaler på ortopedverkstaden om nio dagar, men jag kan ju inte gå barfota tills dess! Jag köpte tre par ganska billiga skor, för bägge döttrarna har ju min skostorlek, så jag kan alltid ge bort dem när jag fått mina "riktiga". Jag vill nämligen inte ha fler par skor än nödvändigt. Jag har mina vandrarkängor och ett par höst/vårskor som nu är för varma. Ett par eleganta sandaletter till "fint" (men dem lånade Tulo en gång, jag har inte sett dem sen dess!) Ett par andra inneskor som jag tar med under byta-skor-säsongen när jag ska nånstans. Och sandaler. Det räcker!
Downsizing är inne, ifall ni inte visste det! Och det har jag hållit på med länge!

M var glad att se mig, det lilla livet. Hon är den behändigaste unge man kan tänka sig. Protest kan hon inte stava till. (Hon piper lite när Coffee kommer för nära, men det ska jag nog vänja henne av med pö om pö.) Hon satt och ritade vid köksbordet och åt en macka och drack saft, och sen var vi ute och kikade om vi kunde få syn på någon pippi (det kunde vi inte, men vi hörde flera stycken) och så fick hon gunga och klättra i klätterställning, och så gick vi in och tittade på "bommlor" i en bok jag hade liggande framme, och sen kom snart hennes mamma och hämtade henne.

Nu har jag tagit mig ett glas vin (på en vardag!) men det är för att jag absolut inte vill riskera att ligga vaken en natt till. Ja, och så för att det är gott...
Det kan ju omöjligen finnas kvar i kroppen halv åtta i morgon bitti när jag kör till jobbet? Väl?

Tillbaka till sidans topp