Tintomara
Lite, lite piggare
7 nov 2014 17:21De senaste dagarna har jag känt mig lite bättre. Jag har tagit i tu med saker som jag tidigare inte fått ur händerna och så där. Det är inte att jag saknar och sörjer mindre, men den där tröttheten och olusten och oförmågan som liksom la sig som ett täcke över hela livet har lättat en aning. Jag känner igen mig lite mera.
Motionsgrejorna, hyllan och skåpet som jag skulle ha hit har kommit hit. Jag har skickat papper hit och dit. (Sånt som jag tycker boutredaren skulle gjort, men...) Jag har satt på dubbdäcken, fått iväg paket till systerdottern som gifter sig och döper sonen i helgen och jag har skrivit upp titlarna på alla Älsklingens LP-skivor som jag ska sälja. (Jag vill ju veta vad jag säljer och inte bli lurad.) Jag har hängt undan Älsklingens ytterkläder från hallgarderoben så det bara är mina där nu. Jag ska väl ge bort dem sen, men tills vidare hängde jag in dem i min stora garderob i arbetsrummet. Jag har hämtat min "riktiga" klocka från urmakaren. Jag har bestämt träff med mäklaren.
Ja, en massa såna där småsaker som jag aldrig ens hade funderat på för tio år sen utan bara gjort.
Det känns skönt att livet börjar rulla på igen, jag menar såna där praktiska saker som ändå måste göras.
Sen är det ju eländigt rent sorgemässigt, men jag försöker tänka på att vi i alla fall fick mycket tid tillsammans efter att tumören hittades. Sexton år. Och kanske vi hade det så bra just för att vi visste att dagarna var räknade. Man bryr sig inte om småsaker då utan ser mer vad som är viktigt. Så vi brydde oss om varann och tog tillvara på tiden. Men nu är den slut.
705 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Tintomara en ros