Tintomara

USB

16 jan 2015 15:01
Jag har ju tagit vara på alla USB och minneskort och sånt som vi hittat när vi röjde i Älsklingens hus. Det är jobbigt att lyssna på hans spellistor och upptäcka att jag gillar dom. Och skönt på samma gång. Det är svårt att förklara, det känns som en hälsning. Ögonen tåras, men gråta "riktigt" kan jag inte. Det vore nog nyttigt. Jag avundas på nåt vis dem som kan släppa ut sorgen och gråten. Men det är inte mitt sätt.
Annars är det lugnt. Dagarna går. Det var inte värre över helgerna, fast jag kanske hade väntat det. Nu är det vanlig vardag och dags att ta tag i saker. Arkitekten som ska rita mitt uterum har hört av sig, så på den fronten rör det sig. En sån där spaljé eller vad man ska kalla det är uppsatt i Älsklingens hus, en hylla och en brandsläckare i mitt (Seniorjobb, kan rekommendera dem.) och i nästa vecka kommer en snubbe från Candela (en välgörenhetssecondhand) och hämtar de två datorerna och tjockTVapparaterna. Gardiner och tavlor ska upp och så lite städning, och bortkörning av diverse småplock och sen kan de få komma och fotografera. Köket blev väldigt fint sedan Tulo målat det, en ljusgrå färg som verkligen var ett lyft. Och kan ni tänka, fastighetsskötaren har tagit bort några stora tujor som jag bett honom, men han har också klippt häckarna och kapat förväxta buskar och sånt bara av sitt hjärtas godhet. Var inte det gulligt!?