Vakumet som är mitt hem.
10 mar 2010 13:00
Det känns som att gå i sirap, vet inte vad som ska hända och hur i helvete kommer man loss? Mannen kom tillbaka igår morse och satte sig vid kökbordet och sa att han visste inte vad han känner, han tänker inte, han har ingen aning om var han vill eller vad han ska ta vägen. Jag sa att jag trodde han har en depression eller nån form av 40-års kris eller nått. "Kalla det vad du vill." sa han då.

Han vaknade strax innan han skulle åka till jobbet och innan han försvann genom dörren sa han att han skulle sova i bilen som idag. Jag bad honom att han skulle komma hem och sova men han sa nej. Ringde honom efter att han åkt och sa att jag ville att han skulle tala om om han kommer eller ej.
Frågade också om han älskade mig, men det visste han inte sa han.

Han dök upp imorse. Släppte ut hundarna och gick och la sig. Jag sa inte nått direkt..
Men nu vet jag inte heller vad jag vill. Kanske bättre att ta smällen direkt, än att gå och vänta på när han ska får för sig att dra nästa gång. Tror inte jag lyckas få honom att ta hjälp..

Känns helt overkligt! Men nu har jag fått en så stark känsla av att jag vill röja ut huset. Röja ut huset från allt jäkla skit som jag inte behöver. Lägga allt som är hans i garderoberna i kartonger redo att transporteras ut härifrån om det nu blir så.

Det var samma sak sist det gick åt skogen med min förra man. Jag får någon hyserisk lust att renovera, förändra och ta bort.
Snart får jag lust att ta bort honom ur hela sitautionen med. Var vårt äktenskap inte starkare än så är det kanske det bästa att gå det överstökat så fort som möjligt.

Kram/ Tulo
Digg! Pusha Tipsa andra om detta Ord
Kommentarer

Cocos: (10 mar 2010 17:38)
Kram

Aurora: (10 mar 2010 19:03)
Jättetråkigt att han inte vill prata om det. Men att han skallgåomkring och bete sig på ett såpass barnsligt vis och "inte veta" och heller inte vilja ta tag i det - det blir ohållbart.

Kram

Morsan: (10 mar 2010 19:32)
Det kan mycket väl vara en kris av något slag. Det har väl varit en del turbulens på hans jobb också antar jag? Det kan komma efter, tro mig, jag har sett många som råkat ut för det när jag jobbade på det stora företaget som har verkstäder hos er <3

Tulo: (10 mar 2010 23:33)
Cocos: Tack! <3
Aurora: Det är precis så jag känner det. Har bestämt mig för att ge det ett par dagar och sen får han antingen ta tag i det och få hjälp eller ta ett beslut och flytta ut. Jag kan inte leva såhär nån längre tid i alla fall..
Morsan: Jag tror också att han går igenom någon kris.. Och inte omöjligt att det triggades igång av alla varsel mm som var i höstas. Jag hoppas att han ska skrapa ihop sig så vi kan komma vidare men jag tvivlar starkt på det.. <3

Maria: (11 mar 2010 01:03)
Han har en kris och en annan kvinna i tankarna. Han är på väg bort från dig men klarar inte av att se sig själv i spegeln och erkänna det så han blir arg och krisar ännu mer. Jag läste ditt förra ord och tänkte detta men skrev inget då. men nu skriver jag. Lös det praktiska så bra och fort som möjligt för när han släpper lös hela kraften i det här så är han inte din man längre. Då är han någon annan du kan vara glad över att få städa undan.

kummin: (11 mar 2010 10:12)
Aj.

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Tulo
257 ord
««[bläddra]»»
Tulos senaste Ord
» Vakumet som är mitt hem.
10 mar 2010 13:00
» Han skiljer sig hellre!
8 mar 2010 13:26
» Upp som en sol..
4 mar 2010 02:08
» Randiga jag..
23 feb 2010 19:52
» Tålamod.
16 feb 2010 19:42
» Lite jobbigt..
13 feb 2010 09:41
» Jösses så skönt!
4 feb 2010 00:55
» FÖRBANNAD!!
31 jan 2010 07:52
» Ny krock, ny värk!
23 jan 2010 22:32
» Livet är bräckligt..
16 jan 2010 19:53
» Räddning
7 jan 2010 06:14
» Bäst och sämst 2009
30 dec 2009 18:47
» Varje jul samma sak..
21 dec 2009 22:53
» Nödord
13 dec 2009 18:00
» Mörkt och trist..
2 dec 2009 06:48

» Arkiverat
buggrapportering | cookies  2001 - 2010 © smexit