vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Tulo

Sveriges underbara psykvård anno 2014!

19 okt 2014 10:22
Efter "incidenten" med min psyksjuka granne för två veckor sedan så ringde överläkaren på rättspsyk till mig. Två dagar hade gått och jag satt i bilen påväg till Göteborgsvarvsträningen. Han var mkt bekymrad över allt som hänt och minst sagt oroad för mig och min säkerhet i framtiden. Han sa att grannens permissioner nu blir indragna, men att grannen med familj vet att detta beror på mig och att jag kan förvänta mig repressalier i och med detta. "Du måste förstå att detta är djupt störda människor och de lägger hela skulden på situationen på dig, och risken är stor att dom kommer vilja hämnas på dig."

Jag sa typ "what else is new" och förklarade att jag har bestämt mig för att inte backa en cm till för dessa människor och att jag är medveten om att jag kan råka illa ut men jag har inte gjort något fel och tänker inte leva som om jag har det.

Då börjar han prata om att de ju inte kommer kunna ha grannen inspärrad för alltid och att han anser att för min egen säkerhet så behöver jag flytta. I dagsläget har han tydligen frigång en timme åt gången på sjukhuset och enligt honom fanns en risk att han bara promenerade ut genom entrén och satte sig i en taxi för att söka upp mig. -Om du anser att det finns en risk för det, så kanske han rent av inte ska ha frigång heller då, sa jag.. Alltså, hur jäkla svårt ska det vara??

Han lovade att om det var så att dom upptäckte att han försvunnit så skulle de ringa mig innan de ringer polisen, så att jag kan "sätta mig i säkerhet" och sen sa han att vi får se vad förvaltningsnämnden bestämmer när de får reda på grannens förehavanden på sin senaste permission.

Vi la på precis när samlingen med alla löparna började och jag kände hur benen bara var lösa som gelé. Hur skulle jag någonsin kunna springa, kändes som en total omöjlighet. Jag förklarade för en av ledarna att om jag plötsligt bara saktade av så kunde dom fortsätta utan mig, för jag haft en väldigt jobbig helg och kunde inte lova att jag skulle orka. Helt ok, sa hon och sen bar det iväg. Konstigt nog så kunde jag springa, jag bet ihop käkarna och bara vägrade att ge mig och sen hade jag sprungit superbra när vi väl var framme.

Dagen efter samtalet med överläkaren satte jag mig framför min brasa, det regnade ute, och gick in på Hemnet. Jag mådde fysiskt illa, och tanken på att gå och spy slog mig. Jag tittade runt på massor av hus, och det ena kändes mer omöjligt än det andra. Jag vill ju inte flytta.

Dagarna gick och jag försökte glömma detta samtal lite. Tills det gått 1 ½ vecka och det ringer ett hemligt nr igen. Jag svarar och där i andra änden är överläkaren igen. -Jo, vi talades ju vid för någon vecka sedan och jag sitter här nu och planerar Kevins framtid och undrar om du funderat något. -Funderat på vad? -Ja, på att flytta alltså. Jag ringer för att se om du har kommit fram till att du ska göra det?

WHAT?? Jag kände hur ilskan bubblade upp i mig. Det var då ett jävla tjat! Jag samlade mig och sa att visst hade jag funderat. Men det jag kommit fram till var att jag tänker INTE flytta. Jag har inte gjort något fel och jag borde rimligen ha rätt att bli lämnad ifred ifrån en total främling och inte behöva flytta för att han vägrar låta mig vara. Samt att jag tycker det är märkligt att både han (överläkaren) polisen, åklagaren, Kevins advokat samt alla andra anser att det är ok att hålla på och ge mig sina "tips &tricks" på hur jag ska hantera detta men ingen kan säga åt mina jävla grannar att låta mig vara, eller hur dom ska göra i framtiden..

-Jo, jag förstår att du kan känna så men vi måste ju inse att han inte kan stanna här på rättspsyk i all evighet och då är ju du inte säker längre.

Jaja, ni fattar nog hur resten av samtalet gick.. More of the same om man säger så. Han frågade hur jag kände inför Kevin och hans eventuella permissioner och jag sa att om ni inte kan garantera att han låter mig vara ifred så ska han ju inga ha, helt enkelt. Detsamma gäller hans frigång.

Överläkaren bad mig att kontakta åklagaren eftersom dom också är med i att fatta dessa beslut. Jag lovade att göra det.

Jag klädde på mig och åkte för att urnsätta Tintos älskling och även om det var jättejobbigt så hade jag ändå en stor klump av ilska över att han hade ringt på morgonen som gjorde att jag klarade av att sjunga någorlunda.

När jag åkte därifrån ringde jag åklagaren som glad i hågen talade om att visst kom hon ihåg mig.. "Dig glömmer man ju inte i första taget.." Nehe..
Jag förklarade vad som hänt under Kevins permission och hon lät väldigt förvånad. Men det hängde inte i länge..
När jag talade om vad rättsöverläkaren sagt sa hon att "Ja, men det där har jag ju också sagt till dig. Du kommer behöva flytta därifrån för du är inte säker där och vi kan inte hålla honom i all evighet.."

Jag frågade vad det var som sa att han skulle låta mig vara ifred även om jag flyttade 2 mil bort, och då sa hon att "Nej, det finns väl inget som säger det men det kan ju inte komma som en överraskning för dig att vissa måste leva under skyddad identitet."

Va??? -Nej, det kommer inte som någon överraskning men det kommer i alla fall jag aldrig göra. Då får han slå ihjäl mig först!

Hon var envis som synden och menade på att om jag inte flyttar så typ får jag skylla mig själv och hur kan ett hus vara mer värt en säkerhet, och när jag frågade vad hon ansåg skulle vara en lämplig person skulle kunna vara för att köpa mitt hus, eftersom jag inte kommer kunna sälja till vem som helst för då riskerar ju dom att få idioten efter sig, ville hon inte prata mer utan bara förtydligade att hon var helt enig med rättsläkaren och att hon tycker jag är mer eller mindre oresonlig.

Jag sa att då får ni väl släppa ut honom igen då, så får vi börja om denna soppan igen. För jag flyttar INTE!!!

Nu har det gått några dagar och jag är bara helt slut.. Jag fattar inte att dom faan inte kan se att jag inte gjort nått fel, att det är deras jobb att se till att han inte är något hot för mig och istället för att spendera tid på att trakassera mig lägga tid på att se till att han inte kommer därifrån.

Jag blir så trött..

Kontaktade min advokat efter detta och han sa att dom bara gör såhär för att dom vill försöka få undan mig =problemet, så dom kan släppa ut honom och slippa ha honom där längre. För då hoppas dom att problemet är ur världen.. Du ska inte flytta, sa han. Hoppas han har rätt och att jag kan bo kvar!

Kram!
/Tulo

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


eh?: (19 okt 2014 14:00)
I princip ingen av alla kvinnor som lever med skyddad identitet har väl gjort något fel? Förstår inte alls hur du tänker. Du måste ju också ta ansvar för att skydda dig själv. På samma sätt som man gör med andra faror. Det är inte rättvist, nej. Men många människor drabbas av oerhörda rättvisor. Jag hade flyttat för länge sedan i din situation.

eh?: (19 okt 2014 14:01)
oerhörda orättvisor, förstås.

Tintomara: (19 okt 2014 19:23)
Som du vet tycker jag att du ska bo kvar. Med larm. Och så många hundar som möjligt... Han lär inte kunna överrumpla dig i alla fall.
Det blir billigare för samhället att släppa ut honom, han kostar ju massor där han sitter. Men du kan ju aldrig få ut så mycket för ditt ställe att du kan köpa något likvärdigt, om det ens finns! Larm, övervakningskamera, pepparspray. Drar det i hop sig riktigt kan du ringa efter lilla mamma så gör jag slarvsylta av dom båda två!

Tulo: (19 okt 2014 19:24)
Nej, det har dom naturligtvis inte gjort och det har jag ju heller inte sagt.. Eller? Men detta är inte människor jag överhuvudtaget känner, inte bjudit in i mitt liv, jag har aldrig ens fikat med idioterna. Och jag tänker inte låta dem styra mitt liv.
Stalkern är bevisat sjukt, han är funnen att vara både schizofren, ha vanföreställningar mm mm. Ska en sån människa promenera runt i samhället och trakassera andra och de ska bara bereda väg för honom genom att flytta alternativt ta skyddad identitet? Galningar får faktiskt samhället ta ansvar för, eller varför har vi fängelser/psyksjukhus överhuvudtaget anser du?

För mig skulle en skyddad identitet innebära att jag tex aldrig mer skulle kunna föda upp en valpkull, inte åka och tävla med mina hundar, inte kunna åka och sjunga offentligt igen. GLÖM att jag låter någon jävla galning tvinga mig att totalt byta liv!! Så tänker jag, och nu vet du det..

Tulo: (19 okt 2014 19:29)
Tinto: Haha, jag lovar att jag ringer! :) Så kan du "go bananas on their ass".. Haha!

EvaP: (20 okt 2014 05:29)
Det du skriver låter helt otroligt i mina öron. Helt otroligt att en överläkare resonerar som han gör. Otroligt.

Tulo: (20 okt 2014 08:47)
EvaP: Ja, visst är det! Sist han ringde kände jag att jag önskade att jag kunde ha spelat in honom, för jag förstår verkligen inte hur han kan säga det han säger. Men å andra sidan så sa ju åklagaren i målet precis samma sak lite senare och har även gjort tidigare så tydligen är det så dom resonerar. Bort med mig så dom kan släppa ut honom och sen ska väl jag bara hålla tummarna att inte han eller hans halvgalna bror dyker upp dit jag flyttar.. Har funderat på att gå ut offentligt med detta, men inte bestämt mig än. Men jag tycker inte att det ska få vara såhär..

Pelargonia: (22 okt 2014 20:15)
Förfärligt det du beskriver...
Önskar att samhället kunde dels erbjuda dig trygghet dels ge din granne den vård han tycks behöva.


Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

474 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Tulo en ros

Tulos senaste Ord

» 1 mil på 1.00.23!
14 okt 2014 12:45
» Om en timme.
4 okt 2014 12:12
» Gör om, gör rätt.
29 sep 2014 08:16
» Jag springer och springer.
14 sep 2014 07:48
» Häromdagen..
20 aug 2014 12:14
» Hur tänkte jag egentligen...
20 aug 2014 11:55
» Getingar och jag..
15 aug 2014 23:35
» Tappar tron..
29 jul 2014 20:20
» Många ord..
17 jul 2014 23:25
» Ospecificerad ångest.
4 jul 2014 10:40
» Det sköra livet..
2 jul 2014 23:30

Dagens namn: Inga, Ingalill
:: reklam ::