Tulo
"Han kommer inte tillbaka".
25 maj 2010 11:26Dagarna rullar på och jag gör mitt bästa för att ha oförskämt roligt. Umgås med vänner, min härliga son och då och då familjen. Förra veckan var jobbig för då visade det sig att min äldsta hund har en tumör i magen och det lär inte sluta lyckligt. Jag grät och grät.
Tänker på hur mkt vi delat tillsammans dessa 11.5 åren han levt. Skilsmässan från min förra man. Fotbollsmatcher med sonen. Ännu fler uppbrott. Dagar med oerhörd värk när man känner att man inte duger någonting till, då har han alltid haft en puss på lager och visat att han älskar mig mest av allt.
Han är fortfarande glad, får smärtstillande men han går sämre. Jag hoppas vi kan få en härlig sommar tillsammans. Jag skämmer bort honom hela tiden och talar om för honom gång på gång hur mkt jag älskar honom och vilken fantastisk kille han är!
Träffade en barndomsvän till mannen, den utflugna mannen. Väldigt intressant. Han berättade att det är inte första gången han gått igenom såna här perioder, men också att han inte tror att han kommer vilja reda ut nått med mig. "Han kommer inte tillbaka sa han. Det är jag ganska säker på!"
Jag tror ju inte heller det. Men jag förstår fortfarande inte hur allt dett hänt. Men jag antar att jag får inse att han har ett handikapp. Han kan inte ta konflikt och jag inser ju också att vi hade inte kunnat fortsätta leva resten av våra liv konfliktfritt. 6 år var ändå ganska lång tid utan ett enda gräl. Så det är nog lika bra att ta smällen nu. När jag fortfarande är förhållandevis ung och kan njuta av livet och träffa nya människor och män. För jag vill ha någon att dela livet med, även om jag inte tror att jag vill bo med någon igen. Men allt kan ju hända i livet. Det är ju helt klart.
Kram/ Tulo
