vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Tulo

Sorg.

17 mar 2018 12:49
Ibland (typ nästan hela tiden) tror jag att nått är fel på mig. Att något måste fattas. Jag har pratat med massor med folk om detta och alla säger typ samma sak. -Alla sörjer olika. -Ingenting är rätt. Osv osv.

Men ändå. Pappa dog för snart på dagen 6 månader sedan. Och visst har jag gråtit. Floder när jag lämnade honom på sjukhuset, ännu mer floder på flyget tillbaka söderut till det där landet där solen oftast skiner. På begravningen trodde jag att jag skulle typ lipa ihjäl mig. Men sen, ja, kanske ett par fåtal gånger har det kommit tårar. Jag tänker på honom hundratals gånger per dag.

När vi började röja alla hans prylar, han var samlare men ordet horder (vad det nu heter på svenska) är nog närmare sanningen, var det inte bara snälla tankar. Jag kunde/kan känna mig arg och typ förbannad över att han lämnade oss med alla grejer, samlingar, tusen och åter tusen anledningar till oro och osämja mellan mig och min syster. Hon vill spara ALLT! Jag får ångest bara jag tänker på eländet.

Hon gråter och gråter. Finns inte ett drama i världen som når upp i hennes höjder av tårar och diverse utspel över hur pappa blev lurad på sin ålderdom (han var 78) osv. När jag påpekar att han fick en ålderdom bara inte så lång som vi skulle önska, så säger hon att han skulle ha blivit 95 och sen är det ännu mer historier om hur han skulle ha flyttat in till henne och hon skulle ta hand om honom osv. Som om han NÅGONSIN hade velat det.

Jaja, ni fattar grejen. Vi är varandras motpoler, i allt. Och ju mer hon håller på ju längre ifrån känns jag i detta. Och ju mer önskar jag att min son aldrig håller på sådär en gång när det är min tur.

Ändå undrar jag om jag är helt normal. Borde jag inte vara mer knäckt liksom. Istället för att vara tacksam att jag hade världens bästa pappa i 46,5 år? Borde det inte vara mer tårar, mer dagar som spenderas i fosterställning i sängen?
Jag vet inte. Jag älskar min pappa, jag tänker på honom som sagt hundratals gånger per dag..

Kram
/Tulo

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Althea: (19 mar 2018 11:03)
Sorgen är olika för olika personer och livet går trots allt vidare även om saknaden och sorgen kan finnas kvar. Jag sörjer, men gråter sällan. Det innebär inte att jag inte är ledsen och saknar utan bara att det är så jag är funtad. Och oavsett om han borde ha levt till 100 eller ej så är läget som det är, man kan inte ändra det som har hänt eller förändra något utan bara göra det bästa av situationen just här och nu.

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

568 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Tulo en ros

Tulos senaste Ord

» Mitt år i backspegeln.
28 dec 2023 08:51
» På torsdag bär det iväg..
13 aug 2023 12:17
» Husbil och funderingar.
7 jun 2023 10:58
» Hur svårt ska det vara?
2 dec 2022 23:39
» Han som jobba på NASA..
8 jun 2022 23:19
» En sista natt.
8 aug 2021 01:03
» Varför är jag rädd?
15 jul 2021 22:03
» Dos 1 -check.
20 maj 2021 11:02
» Snart vet jag.
11 maj 2021 20:59
» Hej mitt i natten.
1 maj 2021 00:31

Dagens namn: Jonas, Jens
:: reklam ::