Tystna

Smekning

13 jul 2013 16:44
Kanske inser han att han kommer att sakna mig och det är därför han ringer mig när jag gett mig tillkänna efter att ha vaknat från min sömn efter nattjobbet. Inget ärende hade han. Inget alls. Men han log åt min sömndruckna röst och mitt trötta sätt att bygga meningar. Jag hörde honom le. Att se ett leenden är underbart, men att höra det är nästan ännu finare.

Jag ger mig själv tid till jul. Innan julafton måste saker och ting har blivit uttalade. Även om vi inte får eller kan göra något förrän om några år måste jag få veta om det finns något som är värt att undersöka när tid och tillfälle ges. Han frågade mig efter en god middag, i vår favoritlobby om jag blir kvar i vår gemensamma hemstad efter avslutad utbildning, ja, sa jag. Åh, så trevligt sa han. Kanske undersökte han våra möjligheter att påbörja något då. Kanske inte. Jag vet inte!

Jag är i grunden en feg människa i alla relationer. Konflikträdd är jag och dessutom så ofantligt tacksam över att folk vill umgås med mig. Det plus en skräck inför att bli sårad eller ännu värre förlora honom som medmänniska gör mig livrädd. Jag törs inte få klarhet.

Förutom det uppenbara som tvingar mig till min avvaktande inställning vet jag också att han har blivit oerhört bränd. Rädd för närhet är nog både han och jag.

Kanske skulle jag kunna säga ungefär såhär:

Jag är så ledsen att det är så svårt för oss. Jag har fallit för dig, och det med besked. Vad ska vi ta oss till?

Mina vana trogen avslutar jag med en text av Gunnar Ekelöf.

Smekning

Ögats läppar sluter sig kring ögats kärna för att kyssa mörkrets mun.
Dagarnas talade blickar slår ut i tigande blommor.
Nätternas stjärnor och virveldjur svävar sakta genom rummet.
Himmelsmaneten sveper sin böljande klänning av strålar och moln över dalar och berg.
På natten är du mig nära till kropp och själ.
På natten är ingenting mellan oss, ingenting utom vi själva.
Naken stiger du fram ur drömmarnas floder av eld och guld.
Naken kysser min blick din blick som två kärleksduvor i ett träd av korall och rubiner.
Naken smeker min puls din puls och vintergatans tysta blod
Flyter sakta genom vår kropp som är en.
På natten andas vår kärlek lugnt i mellanrummet mellan alla toner och stjärnor.
På natten andas vår kärlek lugnt i tystnaden och evigheten.

Tillbaka till sidans topp