lejonhjärta
onsdag
21 aug 2013 21:56Jag försöker trappa ner på medicinen med biverkningen att jag i princip varannan dag ligger i fosterställning och gråter för att jag vill dö, eller nej, inte dö, inte leva. Moment 22 som aldrig går att lösa. Jag har beslutsångest när det gäller så mycket, inte bara min inställning till livet. Jag varvar med enklare bekymmer som om jag ska vara röd- eller svarthårig? Kort- eller långhårig? Löpare eller simmare? Flytta eller stanna? Jag trodde aldrig att det skulle vara så besvärligt att vara vuxen.
Jag försöker lugna mig med bilturer, rutan nedvevad eftersom det är enda sättet att få svalka, radioreklam och senaste hitsen i bakgrunden, ligga på en klippa i solen. Men även när jag ligger där på klippan kryper tankarna in, precis som myrorna som kryper på benet. Vem är jag, vad vill jag, vad tusan håller jag på med? Jag vet inte hur man får bort myrorna, varken från benen eller huvudet.
Ibland ligger jag med huvudet under vattnet i badkaret, hör vardagen genom ett sus och mina slag från hjärtat, taktfasta. Det skrämmer mig så mycket att höra hjärtat för då tänker jag på hur rädd jag är för att hjärtat ska sluta slå. Men, nästa dag ligger jag där i fosterställning och vill allt annat än att hjärtat slår för det gör så ont, så ont.
«« | [bläddra] | »» |
244 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge lejonhjärta en ros
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge lejonhjärta en ros